Om vi tar det roligaste först så var det grymt coolt att se Dribbla United och Motala FK, rivalerna med stort R just nu i den lokala idrotten, bjuda upp till dans i den lägsta futsalserien som division 2 är.
Jag skrev att det var en stor dag för Motalafotbollen när lagen möttes i premiären i höstas. Det var en ännu större kväll nu. Både Dribbla och MFK har utvecklats mycket under vinterns cuper. En riktigt bra match där Dribbla var lite bättre med André Rako som lite vassare än alla andra utespelare och där Andreas Wickström gjorde lite fler räddningar än Oscar Knutsson även om båda målvakterna var bra. Jag tycker 7-6 var rättvist, även om det lika gärna kunde slutat oavgjort.
Både Dribbla och MFK skulle inte göra bort sig i division 1 redan nu. Jag hoppas att båda föreningarna orkar satsa vidare lika engagerat och passionerat i en rad år till. De är båda en frisk fläkt i bygdens sportliv. För samarbetet och känslan att hjälpas åt var det också snyggt att se Maifspelare i båda lagen i derbyt. Det visar att det finns en vilja att dra varandra framåt. Futsalen behöver fotbollen, men fotbollen kommer också att behöva den växande futsalen i framtiden.
Om vi ska göra en övergång mellan det nya, futsal, och det traditionella, IFK:s utomhusbandy, så är Martin Grändås den kopplingen. Den tidigare spelaren och tränaren i IFK är numera styrelseledamot och eldsjäl för Dribbla United. Han höll i lördagens arrangemang. "Det här är skitkul. Här har vi en helt ny publik som varken hittar till bandy, innebandy eller ishockey. Det är en inomhussport som är så rolig och som vi satsar vidare på, med flicklag framöver också", sade Grändås.
Grändås såg förstås IFK Motalas match mot Sirius före. Det var betydligt fler som valde bandy, 728 mot 420. Men, tyvärr får jag säga, hade bandypubliken inte lika roligt. Matchen var så jämn och spännande som förväntats, men Sirius vann med 3-1 och som vanligt handlade eftersnacket mest om att det var kamp på en svårspelad is.
IFK kämpade, men hade sitt skytte fel inställt. En straff för IFK och inget mål. Två straffar för Sirius och två mål. Tolv hörnor för IFK och inget mål. Det är väl den trubbiga udden framåt och oförmågan att göra mål som IFK kan kritiseras för.
Jussi Aaltonen var nära att ta en straff, men det var inte det som IFK-målvakten suckade över. Han suckade över den ospelbara isen där Motala-anläggningen än en gång inte klarade av vädret. Om futsal glänser under tak så känns det även som att tak är det som även bandyn behöver tämligen snart för att även på den sidan järnvägen kunna bjuda på fester i framtiden.