Bandy: I samband med IFK Motalas möte med Västerås på lördagen var det också nostalgiträff i boulehallen intill. IFK:s ungdomslag för spelare av årgångarna 1958 till 1961 hade reunion. Där märktes bland andra Stefan Samuelsson, bröderna Moberg, Ulf Sandell och Claes Jungewall. Omkring 15 spelare och ledare från förr var närvarande och alla berättade om sina liv och vad det blivit av dem.
Claes Jungewall var även A-lagstränare när IFK gick till SM-semifinal 1999. Först 3-2 i matcher mot Edsbyn i kvartsfinalen, efter avgörande suddenseger på Ön, och så förlust mot Sergej Obuchovs Falu BS i semifinal.
– Vi hade ett fantastiskt bra lag då, var bara någon match från SM-final. Det var kul att få komma hem och träna IFK efter att ha tränat Borgia, säger Jungewall, som ni möter i ett videosnack på webben.
Nu har Jungewall gått i pension från Räddningstjänsten och bor i Västervik. Där jobbar han för att utveckla Tjust som vill tillbaka till allsvenskan.
– Vi tittar mycket på IFK Motala i hur vi jobbar, säger Jungewall.
Hur var ditt juniorlag i IFK? Bra?
– Jag minns att vi vann the double två år i rad, sade Claes Jungewall och log i boulehallen.
***
Fotboll: Det är två Maifbekantingar i afrikanska mästerskapen som pågår i Kamerun. Varken Mohamed Amin i Sudan eller målvakten Ismael Diawara i Mali har dock spelat något ännu.
Apropå fotboll märks två Motalabekantingar i SVT-programmet om Degerfors IF, en sorts svensk variant av engelska Netflix-serien "Sunderland til I die". I dokumentären om "Degen" märks dels Diawara som spelade i Degerfors efter Maif och innan han kom till Malmö FF, och dels Dif-ordföranden Fredrik Rakar som en gång i tiden växte upp i Borens IK innan han lämnade Motala.
***
Discgolf: Han gör det igen och igen, Motalaprofilen Olle Karlgren. Nu har han satt sitt 24:e och 25:e äss i discgolf. Kasten kom på lokala banor förra veckan.
Karlgren berättar: "Just 25:an var ett överhandskast på hål 14 i Fålehagen och jag kände direkt när jag släppte den att den blev perfekt och sen small det hårt i kedjorna och discen satte sig kvar."
Planer på 2022?
– Förhoppningar för året är att tävla så mycket det bara går och bli bättre och jag har även fått en till sponsor i år förutom Avoma och det är ett relativt nystartat svenskt discgolfmärke som heter Momentum discgolf som jag blivit ambassadör för. Sen har jag även blivit kontaktad av en författare som håller på att skriva en bok om discgolfens historia och han ville ha med mig på ett litet hörn. Och sen en sak som jag inte är helt hundra på om det blir av, men har kontakt med en kille i USA som gör idol-kort, typ som hockeybilder, och han ville göra 20 stycken med mig. Men det är under planeringsstadiet bara, säger Karlgren och fortsätter:
– Så det är ganska fullt upp och jag är mer taggad än någonsin på årets säsong.
***
Fotboll: Efter att ÖFF:s domarbas Bernt Gustavsson besökt Sportsnack förra veckan kom Maifs tränare Martin Axén med en synpunkt. Han undrade hur domarna tränade och föreslog deltagande på exempelvis Maifs träningar. För att träna sig i att ta snabba beslut. Inte bara löpträning och träningsmatcher.
Bonus förde det vidare och Bernt Gustavsson svarar: "Självklart så tränar domarna under uppehållet, men det blir oftast löpning och spänst. Självklart så vill domarna säkert vara med att döma tvålagsmatcher på träning. Det tråkiga är om man är med ett lag på träning på försäsong och sen dömer den serien, då kan det bli snack. Men om Maif vill ha med en domare så tror jag att det finns dom som vill, även bra för lagen som kan bolla regler med domaren."
***
Allmänt: Fågelsta AIF delar i år ut Bullens eldsjälspris för sista gången, till minne av eldsjälen Krister "Bullen" Eklund som gick bort i cancer 2017. I fjol fick Maria Nilsson, segling, och Ankie Sandelius, ridsport, priset. "Vi hoppas att någon vill ta över stafettpinnen efter oss med ett eldsjälspris", säger Faifledaren Stefan Eklund, bror till Bullen.
***
Slutligen: Maiflöparen Johanna Eriksson, Guldklockans vinnare 2019, halkade för en tid sedan i duschen och sträckte sig i låret. Baksidan är inte riktigt bra än, med ärrbildningar som gör sig påminda när hon ska träna. Skadan blir inte riktigt bra.
– Det är tråkigt när det hämmar. Jag vet inte hur jag ska hantera det, säger Johanna Eriksson som varit en late bloomer som långdistanslöpare men som inte vet hur karriären går vidare.