– Jag har åkt slalom sedan jag var fyra år, säger hon och hänger på stavarna.
Storslalom står på dagens program och Maria förklarar vad det handlar om.
– Att köra mellan pinnarna.
Roligt för all del, men Maria har klart för sig vad som slår alla högst.
– Jag vill åka så fort att det blåser så mycket som möjligt i ansiktet. Det är jätteskönt! Jag gillar branter för då går det snabbast.
– Störtlopp, säger hon och ser nästan lite drömsk ut.
Får man det i Ombergsbacken?
– Nej. Så jag brukar göra några småsvängar.
Den vita backen som för kvällen badar i mörkgult elljus står sig annars ganska bra i Marias bedömning.
– Favoritbacke, funderar hon... det kan nog vara den här. För den har hopp. Och den är jättebrant först och sen lite flackare på slutet där man ändå ska sakta ner.
Hon vinkar hej då och far iväg upp i liften.
Totalt tränar 28 ungdomar mellan 7 och 16 år den kväll som Corren är på besök. De är samlade i Ödeshögs skidklubb och kommer från bland annat Motala, Vadstena, Skänninge och Väderstad. Två gånger i veckan nöter gänget på tekniken i Ombergsbacken och om vädret tillåter räknar de med att få ihop 22 träningspass under våren.
– Det är lite av en alpin hausse i länet just nu, säger Fredrik Almcrantz, förälder och lite inhoppare i tränarstaben då och då.
För att få vara med i gänget krävs att man vet hur man stannar, kan ta sig ner för backen utan att ploga och att man kan åka lift. Sedan är det fritt fram.
Otto Oberpichler, 7 år, vilar en stund i snön mellan åken. Han har just hittat ett par kvarglömda geléhallon i jackfickan och är mycket nöjd.
– I dag tränar vi på att tävla, säger han.
– Jag tycker om snö, för man kan bygga saker.
Hur är backen då?
– Den är lagom. Det är bra.
Ingrid Almcrantz, 13, berättar att hon alltid har åkt skidor.
– Och nu kan jag bara inte sluta. Egentligen handlar det inte enbart om själva skidåkningen utan lika mycket om vad man pratar om i liften till exempel. Vi har jättefin gemenskap i klubben. Om man jämför med fotboll till exempel så är det här något helt annat. Ingen är dålig och ingen är bäst, kan man säga.
Hon åker upp i bygelliften igen. Det krasmar och väser under skidorna när nästa åkare saktar ner och tar liften. Det går fort upp och ner. Backen är inte längre än 410 meter, men åkarna är nöjda.
Andrea Ljung, 16 år, har just avslutat sin utbildning till tränare i svenska skidförbundets regi. Nu är drillar hon de yngsta åkarna.
– Jag försöker mest få dem att tycka att det är roligt så att de vill åka mycket skidor. Det är viktigast i början. Jag minns själv hur kul det var i den här åldern och nu vill jag att barnen ska få ha lika roligt som jag hade, säger hon.
Nora Kenell, 9 år, från Skänninge tar paus och pustar ut. Hon är inte riktigt nöjd med att vädret slagit om till plusgrader.
– Snön är inte lika tjock längre, men det är ganska enkelt att få grepp, fast svårt ändå, säger hon.
Hon räknar en stund och kommer fram till att hon åkt skidor i två terminer.
– I dag kör vi storslalom, jag vet inte exakt hur man gör men tror att det är meningen att man ska åka lite snabbare.
Ombergsbacken är lite kort, konstaterar hon. Bättre då i Fjätervålen dit hon åker ibland.
– Det är mot Idre. Det finns en skylt och där ska man svänga.
Hon gör sig klar för att åka upp i backen igen.
Skidåkning är roligt och Nora säger att hon drömmer om att bli bra. Men det finns konkurrens.
– Jag rider också och har egen häst.
Hon funderar lite.
– Jag tycker mest om både och!