– Det händer att människor hör av sig och tycker att robotar är söta, men inte tvärtom, säger Fredrik Löfgren, robotutvecklare vid Linköpings universitet.
Robotar blir allt mer lika människor. De kan utföra allt fler sysslor, såväl i arbetslivet som i hemmiljö. Ofta är robotarnas yttre förhållandevis människolikt - de har huvud, armar och ben. Det beror inte på någon teknisk nödvändighet, utan är en följd av att samhället är uppbyggt utifrån den mänskliga kroppen.
Men det som ofta uppfattas som en avgörande skillnad mellan människa och robot är att roboten saknar känslor.
Inom forskningen händer det dock mycket och att föreställa sig en robot med känslor är inte så mycket science fiction som man kanske kan tro.
– Känslor i en mänsklig hjärna kommer ur kemiska processer och de kan man simulera, säger Fredrik Löfgren.
Redan i dag har man skapat konstgjorda hjärnor i nivå med enklare varelsers, som daggmask till exempel. Inom 20–30 år är det möjligt att skapa en konstgjord mänsklig hjärna i dess grundläggande delar, menar Fredrik Löfgren.
Kunskapstillväxten är enorm eftersom en robot kan få tillgång till alla tidigare tekniska landvinningar. Till skillnad då från människan där varje individ måste lära sig på nytt.
Det finns robotar som skriver skönlitteratur, och även tidningsartiklar för den delen. Robotar kan skapa musik omöjlig att skilja från den som människor skapat.
Så steget till att tala om känslor hos robotar är inte så långt. Frågan är inte minst filosofisk. För vad är egentligen en känsla?
– Vi människor lär oss också att uttrycka känslor genom att härma vår omgivning, säger Fredrik Löfgren.
Han menar därmed att det i grunden inte är så stor skillnad på en robot som imiterar känslor och på en människas ”riktiga” känslor.
Yrken som kräver empati är de som står längst ifrån att bli robotiserade, men det hindrar inte att det finns robotar som fungerar som till exempel psykologer.
Den viktiga frågan när det gäller robotar och känslor är i vilken utsträckning robotar kan förstå sig på mänskliga känslor, snarare än om de har några egna. Det säger Sofia Thunberg, kognitionsvetare och kollega till Fredrik Löfgren på Linköpings universitet.
Det gäller att öka acceptansen för interaktion med robotar, menar hon.
– Vi tycker att robotar är söta, men när en robot blir nästan likadan som en människa blir det obehagligt.
Man talar om ”uncanny valley” (kusliga dalen) för att beskriva det gränslandet.
Vår inställning till robotar samverkar med många saker. I Japan till exempel är robotar en stor del av vardagen och inställningen är mer positiv. Det kan bero på en populärkulturell tradition av att skildra robotar som en god kraft, medan det i exempelvis USA ofta har varit tvärtom. Robotorna har varit ett hot.
Oavsett rädsla eller välkomnade, utvecklingen går vidare.
– Forskning drivs inte av logik utan av nyfikenhet, säger Fredrik Löfgren.