Mars börjar att lida mot sitt slut och likaså evakueringsboendet på Vätterviksbadet. De första familjerna har redan lämnat campingen. Ytterligare några kommer att bli upphämtade med en buss under tisdagen. Fatima A Alasady och hennes familj är en av dem. De ska vidare till asylboenden Norrköping.
– Vill stanna i Vadstena. Inte åka till Norrköping, säger hon när jag möter upp henne i kyrkans lokaler.
Känns det tråkigt?
– Ja, säger hon och ger mig en stor kram.
Volontärerna Gun Mälhammar och Gullvi Aldén berättar att några av barnen tycker att det ska bli spännande att komma till en ny plats, men ovissheten sätter oron på spel.
– Vi upplever att många är rädda, både vuxna och en del barn, säger Gun Mälhammar.
Men volontärerna har försökt att göra livet så normalt som möjligt för människorna på flyktingboendet. Tillsammans med kyrkan har de hjälpts åt att anordna träffar varje måndag. Här har de fikat, lekt, pratat och lärt känna varandra.
– Det är ett 40-tal personer som kommit till varje träff. Det är jättekul. Vi brukar åka åtta bilturer för att få in alla till stan, säger kyrkans representant Ragnhild Djärf.
För ett par lördagar sedan anordnades även en stor fest i kyrkan. Det bjöds på ett 20-tal rätter från olika länder och det blev spontana uppträdanden som dans och sång.
Sorgligt avsked
Den stora utmaningen har varit språket. Några av flyktingarna har lärt sig enstaka ord. Barnen har snappat upp mer svenska än de vuxna, men har ändå svårt att förstå hela meningar. Engelska är det långt ifrån alla som kan. Men kommunikationen har ändå inte varit omöjlig.
– Det inte är svårt att få kontakt trots att vi pratar olika språk. En kram eller att hålla handen visar så mycket, säger Gun Mälhammar.
Hur känns det nu när de ska flytta vidare?
– Sorgligt. Vi har ju blivit så goda vänner. Flera av dem har varit hemma hos oss och andra Vadstenabor och ätit middagar och umgåtts, säger Ragnhild Djärf och påminner om att de måste ordna en telefonlista till flyktingarna så att de kan fortsätta att hålla kontakten.
Förbereda inför hösten
Nu kommer volontärerna att sätta sig och sammanfatta de senaste månaderna.
– Flyktingkrisen fortsätter och i höst kommer det säkert nya flyktingar hit. Att samhörighet är viktigt är något vi har lärt oss, säger Gullvi Aldén.