Cecilia Gröning, rektor på Föräldrakooperativet Hovet. "Jag fick en sån respons så det inte är klokt. De tyckte att det var jätteroligt", säger hon. Nästa steg blir att göra en teater utifrån det barnen tycker om, som framkommer genom bilderna i utställningen.
Föräldrakooperativet Hovet ligger ett stenkast från Hovs kyrka. Vi gör ett besök för att ta del av en vernissage där barnen har en central roll.
Innanför dörren är det ganska tomt och tyst. En i personalen möter dock upp och förklarar att de andra är en trappa ner. Hon går ner och berättar att de nu har besök. Genast hörs det glada tillrop genom golvet. "Tidningen är här! Tidningen är här!" Därefter dundrar det i trappan och en skara barn ilar fram och hälsar nyfiket. Kort därefter kliver rektor Cecilia Gröning fram, hon förklarar att barnen är väldigt uppspelta över visningen, och att den är upphängd en trappa ner.
– De tog till och med fram dammsugaren fast jag inte sagt något, säger hon.
Vi går ner. I ett ganska stort rum finns 60 bilder uppsatta. De tolv barnen som deltar har fått ta fem bilder var på det de tycker om bäst på Hovet.
– De har fått låna en mobiltelefon och gått runt. De har inte fått prata med varandra, de har gått en och en och tagit kort.
Det är många olika motiv, bland annat på leksaker, spel, och instrument. Cecilia har dock sett en sak som sticker ut.
– Det som är intressant är att kompisarna är det viktigaste.
Många av bilderna är just på de andra barnen, personalen och familjerna.
Att låta barnen fota på det här sättet är ett nytt grepp på Hovet.
– På hösten börjar man titta på barngruppen och vad de är intresserade av, för att kunna utmana dem vidare i utveckling och lärande. Då tänkte jag, om de tar kort på det de tycker om då får man en bild av vad det är, säger Cecilia.
En flicka tog en bild på en potatis, som hon trodde växte på träd.
Bilderna hänger uppdelade i grupper om fem, så att varje barns bilder hänger var för sig. De är dock inte uppmärkta.
– Vi har inte skrivit ut några namn så föräldrarna som kommer hit får gissa vilka bilder deras barn har tagit.
Carl och Emma Lindahls söner Hugo och Otto går på Hovet. För Emmas del gick det ganska lätt att se vilka bilder de hade tagit.
– Den ena var ganska lätt för han hade fotat vår familj och sin bästa kompis. Den andra var lite svårare att gissa.
Genom bilderna tycker hon att de får en annan inblick hos barnen och deras tankar.
– Vi frågar varje dag, vad de har gjort men de svarar lite knapphändigt. Här blir det på ett annat sätt.
Är det vernissage så är det. Hovet bjöd på popcorn och dricka.
Sjuåriga Nelly visar sina bilder. Hon pekar på ett av fotona:
– Det där är Lovis. Hon är min bästa vän.
Vad har varit roligast?
– Att hålla det hemligt, man fick inte säga vilka bilder man tog.