2013 fanns 801 av Vadstenas arbetstillfällen i den branschen, vilket innebär närmare 25 procent av alla jobb i kommunen. Med det ligger man på en fjärde plats i länet. I den gamla industristaden Motala fanns samma år 14 procent av alla arbetstillfällen i kommunen inom tillverkningsindustrin.
Vadstena hyser inga jätteföretag. Det största – Fredriksons – har för tillfället strax under 200 anställda på hemmaplan och spännvidden på de olika industriernas tillverkning är stor, med allt ifrån avancerade tekniska produkter till färdigrätter.
De flesta industrier har sin hemvist i Kvarnbackens industriområde, mellan vattentornet och den gamla järnvägen. Här finns bland andra Sulzer Pump, livsmedelsföretaget Lecora och Teknova.
I Kronoängen, nere vid Vätterns strand ligger Fredriksons, Sterisol och Bofab. I Starby finns Ewab.
Sedan ska man inte glömma Borghamn. Här finns stenindustrier, Helhetshälsa som gör kosttillskott och Nordic Aircraft, tillverkare åt flygindustrin.
Att Vadstena är en industrikommun betyder förstås inte att alla som jobbar där är från trakten, inpendlingen är stor.
Tommy Palmqvist, tidigare mångårig S-politiker, minns när han och en partikamrat från Motala gjorde ett studiebesök på Sulzer Pump i början av 2000-talet.
– Hon såg många fler Motalabor på verkstadsgolvet än vad jag såg Vadstenabor.
Vadstenabon och cnc-operatören Uffe Larsson, som jobbat länge på Fredriksons, har samma erfarenhet.
– På min avdelning är bara fem av 20 från Vadstena.
Göran Lindgren, som numera driver GLN-produkter, började på Fredriksons 1954.
– Då var de flesta som jobbade där Vadstenabor. Och många av dem som inte var det från början flyttade hit. Men det går inte att jämföra, det är helt andra pendlingsmöjligheter nu.
Inte ens Vadstenaborna själva verkar ha riktig koll på att man bor i en industrikommun. Frågar man folk på stan så svarar många ”Nja, vi har väl några stycken”. Tommy Palmqvist är benägen att hålla med.
– Fast jag tror att de flesta känner till de största, Fredriksons och Sulzer Pump, säger han.
Uffe Larsson tror att det har att göra med vilka som jobbar där.
– Om fler härifrån jobbat på industrierna hade nog fler Vadstenabor förstått att Vadstena är en industristad, tror han.
Som det är nu verkar det vara lite dåligt med den kunskapen. Likaså vad man sysslar med.
– Jag tror inte att Vadstenaborna riktigt vet att vi gör avancerade saker som blodpumpar och sängar till strålknivar här på Fredriksons, funderar Uffe Larsson.
Flera av industrierna har en ganska lång historia, och några verkar i dag under andra namn än tidigare.
Dynamo Borst blev Carbex, Vadstena Pumpar blev Sulzer Pump. Namnen antyder internationell prägel och så är det. Ett flertal av Vadstenas tillverkningsindustrier verkar på en global marknad.
I flera fall har befintliga företag knoppat av sig genom att medarbetare startat egna företag i samma bransch. Som GLN-produkter, startat av Göran Lindgren när hans dåvarande arbetsgivare Fredriksons gjorde konkurs 1991. Ewab, som gör produktionslinor till amerikansk bilindustri är en annan avknoppning från Fredriksons.
Är Vadstena en bra stad att driva tillverkningsindustri i?
– Det tror jag, men det finns alltid saker att förbättra. Som kommunpolitiker kände jag att vi ibland upplevdes som lite för byråkratiska. Sedan lider vi av att ha för dåliga kommunikationer med Linköping där ingenjörer utbildas, säger Tommy Palmqvist.
Göran Lindgren tycker också att förbindelserna med Linköping kunde vara bättre men ser andra fördelar på en liten ort.
– Det är nära till kommunens kontaktpersoner.
Hur kommer Vadstena att se ut som industristad om tio år?
– Det finns många duktiga entreprenörer här, så den har utvecklats, tror Tommy Palmqvist.
– Det kommer inte att finnas så många industrier i Sverige. Det gäller att nischa sig för att överleva och ha hela konceptet, från konstruktion till slutleverans, menar Uffe Larsson.
– Känslan är att det nog är likadant som i dag. Men det måste finnas lokaler så att nystartade företag kan komma igång, säger Göran Lindgren.