I verkstaden på Motalagatan är det ljust och från taket hänger det fönsterbågar. Viktoria håller på att hälla upp ett färgpigment i en glasburk.
– Jag har inte hunnit sätta upp en skylt än, men jag satte visitkortet på dörren, skrattar hon.
Längtan till att bo på landet tog Viktoria till en flygelbyggnad i Bondorlunda, och då blev det naturligt att starta sitt företag Knoga fönsterhantverk i Vadstena. Från början kommer hon från Motala.
– Jag tänker att Vadstena är ett bra ställe att bedriva ett byggnadsvårdsföretag i, säger Viktoria och fortsätter:
– Här finns mycket gamla fönster som behöver omvårdnad, men också människor som vill vårda sina hus på rätt sätt, och uppskattar de gamla hantverkstraditionerna.
Men vägen till det hon håller på med idag har tagit en vända genom olika yrken. Hon är nämligen logoped och arbetade en tid på ett studieförbund.
– Jag hittade till träslöjden först och började med att tälja. Det var som att jag instinktivt förstod trä, det var något som jag var bra på utan att behöva anstränga mig så mycket. Jag hade inte upplevt det förut, att jag bara kunde. Då föddes ett behov i mig att få jobba med det här, säger Viktoria.
Efter ett år på Vadstena folkhögskola där hon lästa trä och smide kände Viktoria att det var dags att fortsätta arbeta med trä.
– Tanken var att jag skulle gå där och sedan gå tillbaka till mitt arbete, men jag kunde inte det, behovet av att få arbeta med trä var för stort. Så jag sökte fönsterhantverksutbildning i Mariestad på Dacapo, och sa upp mig.
– Jag blev ganska snabbt fönsterfrälst, skrattar Viktoria.
Viktoria bygger inga nya fönster, men renoverar och restaurerar de som redan finns och behöver lite extra kärlek.
Vad är det bästa med det här jobbet?
– Jag tycker om att ta något som är slitet och göra det fint igen. Just att få ta hand och vårda någonting som är en del av kedjan av hantverkare som för hantverket vidare. Ofta har de redan ett par hundra år, och med lite underhåll på vägen kan de finnas i minst hundra år till, och då är det någon annan som tar hand om dem.
Viktoria berättar att slit-och-släng-samhället har gjort att människor blivit dåliga på att underhålla sina hus. Men att det samtidigt sakta går åt att folk tänker mer hållbart.
– Vi som jobbar på det här sättet tar tillvara på varenda liten skruv. Det är ganska lite material som går åt i mitt arbete, det mesta är cirkulärt.