Ilona är bubblig och skrattar när vi sätter oss ned på golvet i kulturskolans danssal tillsammans med dansläraren Sandra Langvik. Hennes energi syns tydligt när hon inlevelsefullt berättar om sitt intresse för dans. Hon nästan studsar från golvet.
För nio månader sedan kom Ilona till Vadstena för första gången då hon flydde kriget från hemstaden Charkiv i Ukraina.
– Jag, mamma, mormor och våra två katter åkte först till Polen med bil. Sedan var det en tjej som hjälpte oss och berättade att det fanns en buss till Sverige. Och jag tänkte, vi måste bara åka någonstans, säger Ilona.
Ilona berättar om obehaget av kriget, och att det trots det inte har varit lätt att lämna hemlandet. Hon säger att hon ofta tänker på sina vänner och familj. Hemma i Charkiv har hon kvar sin pappa och lillasyster tillsammans med bland annat farmor och farfar.
– Vadstena har blivit mitt nya hem, jag har jättemånga fina vänner här, säger hon.
När hon kom till Vadstena låg ett stort fokus på att hon skulle få börja dansa igen.
– Jag tänker mest bara på dans, skrattar hon.
– Din mamma hörde ju av sig till mig och sa att du ville dansa. Ni skickade även en film, och vi tänkte, oj, vad gör vi med det här. Eftersom Vadstena har ganska mixade grupper när det är en sån liten stad, säger Sandra Langvik.
Ilona började dansa när hon var två och ett halv år gammal och har tränat hårt med flera långa pass i veckan. Idag dansar hon både i Vadstena och i Linköping.
– Jag vill dansa så mycket som möjligt. Tidigare dansade jag nästan bara solo, men här är det mer blandade grupper.
Hon berättar även att hon tävlade mycket i Ukraina.
– Det finns inte på samma sätt här. När jag blir större vill jag tävla, jag tycker det är roligt att vinna, säger Ilona och ler stort.
Favoritstilen är jazz-funk.
– Jag började med hip-hop, men det var så många som dansade det. Min lärare gjorde då koreografi för mig i jazz-funk, och jag vann många tävlingar med det. Då insåg jag att det var min stil, säger Ilona.
I slutet av november blev hon tilldelad årets stipendium till musikalisk ungdom i Vadstena.
– Jag ropade "vad roligt" och blev jätteglad. Jag har köpt en present till min lillasyster och så ska jag ska spara pengarna.
Vad drömmer du om?
– Att kriget ska ta slut. Sen vill jag bli danslärare, men också skådespelerska.