– Det här känns som ett klubb-gig konstaterade han efter några få spelade låtar. Med en handvinkning hade han snabbt manövrerat den lilla, men genuint entusiastiska, skaran åhörare till scenkanten.
– Vad har du nu hittat på, utropade Tommy Nilsson när han kom upp på scenen där även Uno Svenningsson fanns på plats.
Varken arrangören Mattias Oscarsson eller artisterna själva hade räknat med så få gäster, inte minst en fredagskväll när termometern visade på 28 grader.
– Det känns lite tråkigt, sade Nilsson backstage i väntan på att borggården skulle fyllas på. Är det väldigt lite folk kan publiken känna sig obekväm. Men så fort vi går upp på scenen spelar vi för dem som är där och vi är lite bröder i musiken, passar ganska bra ihop. Det blir mycket nostalgi.
Ewa Korsén och Pethra Johansson hade slagit sig ner på en filt nära scenen och njöt av kvällen. Samtidigt hade de hoppats på mer människor, när det ännu en gång i sommar arrangeras något på orten.
– Vi är besvikna över att folk inte kommer. Men vi ska ha roligt. Det har vi alltid, sade Pethra.
I takt med att mörkret sänkte sig över Vadstena jublade gruppen framför scenen och sjöng med i de välbekanta låtarna. De som tidigare suttit ner i sina medhavda stolar stod upp.
I slottsparken satt två par på en bänk redan innan showens början med sina medhavda picknickkorgar. Trots att de inte valde att gå ända in på borggården blev den en lyckosam kväll för paren som fick en pratstund med Tommy Nilsson innan han skulle upp på scenen.
– Jag sade åt honom att sjunga för oss, så att vi hör ända hit. Han är jättemysig, sade Eva-Britt Karlsson.