Vadstenaguiden Bengt Wigbrant möter åter upp oss. Den här gången träffas vi på stenbron vid Vadstena slott. Han har lovat att visa oss ett rum på slottet som långt ifrån alla känner till. Ett rum som länge varit låst. Ett rum med spår från olika tidsepoker, och med en delvis mörk historia.
– Ser ni den lilla dörren? frågar Bengt när vi kommit in på borggården.
Han pekar mot en svart trädörr till höger om ingången till landsarkivet.
– Många kallar det för en fängelsehåla, men det var snarare ett rannsakningshäkte, säger Bengt medan vi står utanför den fortfarande låsta dörren.
Tillverkade en ny nyckel
Under flera år var det gamla rannsakningshäktet, som tros vara från omkring år 1580, okänt för många. Anledningen var enkel: det fanns ingen nyckel. Men som ny Vadstenaguide var Bengt en flera nyfikna som ville veta vad som egentligen gömde sig bakom dörren.
– Jag frågade alla: 'Vad finns det bakom den där dörren?', men ingen visste. Per Rydberg, som var slottsarkitekt då, visste att rummet hade använts som vaktmästarförråd fram till 1930- eller 40-talet. Därefter hade rummet varit låst.
Till slut lät Vadstenabon Kjell Karlsson på eget initiativ tillverka en ny nyckel. Året var då 2004.
– Jag kommer ihåg när vi skulle låsa upp dörren för första gången. Vi var fem–sex stycken som stod här och ville veta vad som fanns innanför, berättar Bengt som idag har fått svar på sin fråga.
Ingen glamorös tillvaro
Nu har det även blivit dags för oss att ta reda på vad som gömmer sig bakom den gamla trädörren.
Bengt ger oss varsin ficklampa och låser upp. Vi får ducka för att inte slå huvudena i den låga dörrposten. Det är inget stort rum. Till vänster ligger ett gammalt rostigt grytlock och en dagstidning, daterad den 17 oktober 1896. Mitt emot, på höger sida om oss, står några dammiga glasflaskor. "Tranbärssaft", står det med kursiv handstil på en av etiketterna.
– Det här var vaktmästarens grejer, säger Bengt som står vid ingången till nästa rum – själva arresten.
Innan vi går in dit vill Bengt att vi lägger märke till de hål som tydligt syns på var sida om dörren. Han förklarar att det en gång i tiden suttit en tjock träbalk här som förhindrat fången från att ta sig ut. I dörren finns även en tittglugg – sådana som ibland förekommer i film, fast utan galler.
Vi kliver in. Det är helt kolsvart. Längst in mot väggen finns en stenavsats som har använts som säng, och intill dörren finns en liten glugg att krypa in i, troligtvis för att göra sina behov, förklarar guiden.
Livet som fånge i väntan på rättegång kan knappast ha varit någon glamorös tillvaro.
– Om dessa väggar kunde tala skulle det nog vara mycket gråt, säger Bengt medan vi lyser med ficklamporna i det mörka rummet.
Det här är allt man vet om det omkring 400 år gamla häktet. Kanske gömmer sig fler svar därinne, ännu oupptäckta.