De båda har i förra veckan haft avslutningskonserter med sina studiekamrater på Vadstena sång- och pianoakademi. Clara avslutade sitt första år, och David sitt andra. De berättar att beskedet om skolans framtid kom när de runt påsk precis hade avslutat en veckas studier med en gästlärare.
– Den regionala styrelsen för Folkuniversitetet och vår utbildningsledare kom ner i stora salen. De berättade att på grund av det rådande världsläget gjorde att man skulle lägga fram ett förslag att pausa utbildningen, säger David.
Hur var era reaktioner?
– Ingen var direkt glad. En del bröt ihop och började fråga direkt hur de tänkte. Om det inte går några nästa år, vilka kommer då gå om två år? säger David.
– Vad händer med oss som tänkt att gå kvar? Som i princip har blivit lovade att få göra det, säger Clara.
Att kommunikationen om utbildningens öde kom så sent är något de är kritiska emot.
– Jag hade inte en chans att söka högskolorna. Nu har jag gjort sena anmälningar och får hoppas på det. Jag hade önskat att jag hade fått tiden att förbereda mig på nästa steg, säger Clara.
– Beskedet kom samma dag som musikhögskolorna gett sina svar om man kommit in eller inte. Så redan där var det några månader sent, fyller David i.
Vad tycker ni man skulle gjort annorlunda?
– Helst skulle man inte lägga ned utbildningen alls. Men framförallt en öppnare dialog, att man får veta vad som pågår. Både som elev och lärare, Clara.
– Men också att huvudmän ger större framförhållning i större beslut, säger David.
Båda understryker att skolan är en viktig byggsten i uppbyggnaden av kulturen.
– Utbildningen ger en sån bra grund som gör att nästa steg i ens musikaliska utbildning blir mycket klarare och lättare, säger David.
– Man borde värna mer om kulturen och utbildning. Hur man behandlar det här beslutet tror jag handlar mycket om kulturens status. Om man vill ha klassiska konserter, folk som sjunger på gudstjänster, pianister och operor, då måste man också vilja ha utbildningarna som hjälper musiker att nå till den nivån. Man kan inte ha det ena och inte det andra, säger Clara och fortsätter:
– Skolan förtjänar ett bättre hej då än så här.