Sonja Ander Slootman är helt beroende av andra för att kunna klara vardagen hemma. Det är tufft, men också lärorikt upplever hon.
Det går fort när det vill sig illa. Det fick Sonja Ander Slootman olyckligtvis erfara när hon i början på juli flög till Spanien för att fira semester med sin familj.
– Efter tre dagar trillade jag i stentrappan i lägenheten och bröt fotleden, säger hon.
Sonja berättar att bostaden var byggd i etage och att hon skulle gå upp på natten för att dricka vatten. När hon trodde att hon tagit sista steget nedför trappan visade det sig att det var ett kvar. Vad som exakt hände vet hon inte, mer än att hon föll.
– Det gick på tre sekunder och jag fick en sådan smärta så jag gallskrek och väckte min familj som blev livrädda. Men de stöttade mig till 100 procent under vistelsen.
Sonja tar emot i sin bostad i Vadstena, som ligger på andra våningen. Hon har fortfarande svårt att röra sig ordentligt och tillbringar mycket tid i sovrummet.
Med hjälp av en gåstol reser hon sig sakta upp och får hjälp att sätta sig i en rullstol. Efter att den rullats ut i vardagsrummet spricker Sonja upp i ett leende, glad och lite överraskad över bedriften att kunna byta rum.
Benet är gipsat, inom kort hoppas hon på att det ska kunna bytas mot något lättare. Men det har varit tuffa veckor för Sonja. Efter hemkomsten till Sverige visade det sig att frakturen krävde operation.
Hon berättar om vistelsen på sjukhuset i Torrevieja och hur det tog 8-10 timmar innan hon fick veta att fotleden var bruten. Efter att hon gipsats, skickades hon hem till semesterbostaden igen.
– Där låg jag i nio dagar. Jag hade ett galler för mitt fönster med en palm utanför, minns hon.
Via SOS fick Sonja rullstolsassistans vid hemresan.
– Det var magiskt. Jag kan inte i ord beskriva hur bra personalen var.
Men hemkomsten fortsatte innebära utmaningar. Att komma upp för trapporna till bostaden var en av dem. Därefter har hon behövt åka liggande sjuktransport för att kunna ta sig till vårdgivare. Hon har även hjälp av hemtjänst för att klara vardagsbestyren.
– Att vara totalt beroende av andra människor, det visste jag inte hur det var. Det är skitjobbigt. Man har inget att säga till om, säger Sonja.
Samtidigt tycker hon att hon fått en helt ny förståelse för vad andra människor kan gå igenom, att det finns de som har det ännu värre.
Sandra Ottander har varit och är ett stort stöd för Sonja Ander Slootman efter benbrottet i Spanien.
Hon upplever att många Vadstenabor ställt upp för henne.
– De är underbara. Jag är så glad att jag bor här.
Även om erfarenheten varit smärtsam och fortfarande är jobbig känns Sonja beslutsam, att kämpa på för att benet ska läka så snabbt som möjligt. Hon berättar att hon haft dåligt samvete för att föreställningen "Ögonblick ur mitt liv" Heliga Birgitta, nu blir framskjuten till den 23 september. Istället för 29 föreställningar väntar istället cirka 13 framträdanden i Klosterkyrkan.
Tillsammans med manusförfattaren/skådespelaren och väninnan Sandra Ottander, som också varit ett stort stöd under sjukperioden, har hon under året som gått jobbat hårt med produktionen, att modernisera musikmonologen.
Det var i fjol som Ottander fick frågan av den nu bortgångna Ingegerd Lindaräng, som länge producerat "Visa mig vägen", om hon ville ta över som Birgitta, något vi tidigare skrivit om.
Sonja och Sandra lärde känna varandra redan 2006, på en musikhögskola i Stockholm.
– Det är så fantastiskt roligt att vi har samma språk och samma historia. Vi har vuxit upp med kulturen och stått på scenen båda två, säger Sandra Ottander.