– Det luktar jättemycket kobajs här, säger Vera Hallonsten.
– Ja, det gör det ju, skriv med det. Vet ni vad ni just nu gjorde? En miljöbeskrivning, säger Andreas Palmaer.
Att skriva en egen deckare kan låta klurigt. Men både Vera Hallonsten och Ebba Samuelsson var på god väg med sitt mysterium. Berättelsen de skrev handlade om 11-åriga Signe som flyttar från Göteborg till Vadstena. Hon är van vid storstaden och gillar inte lukten av kobajs. Anledningen till att de flyttar är att deras hus i Göteborg har brunnit upp, och det ska även huset i Vadstena göra.
– Det är det som är mysteriet, varför båda deras hus brinner upp, berättar Ebba Samuelsson.
Hon säger också att hon inte brukar skriva så mycket, men på deckarworkshopen fylls ändå papprena snabbt av bokstäver.
Andreas Palmaer är själv deckarförfattare. Han berättar att det ibland kan bli svårt att hitta på ett helt nytt mysterium. Så det är viktigt att kolla runt lite när man har fått en idé, så att man inte har tagit någon annans.
Han har vissa knep som han använder sig av när han är ute och pratar med barn om att skriva. Ett knep är att berätta olika knasiga historier, som vissa är sanna och andra är falska.
– De som lyssnar får bedöma om jag ljuger eller talar sanning. Jag brukar berätta en helt galen historia. Om jag får alla att tro på den så frågar jag dem hur det gick till när jag lurade de som lyssnade. Via den historien berättar jag sedan om dramaturgiska regler. Som inlevelse, gestaltning och upptrappning, säger Andreas Palmaer.