Nyfikenheten är stor, vi är nog många som har funderingar på hur det är att vara nunna och vad som gjorde att de tog beslutet.
– Jag kom från Tyskland till Sverige 2003 för att arbeta som radiolog på sjukhuset i Örebro. Jag ville lära mig svenska. Jag är katolik och tänkte att jag kunde ta hjälp av klostret i Vadstena för att få hjälp att lära mig språket. Det var inte alls meningen att gå i kloster.
Vad var det som hände med dig?
– Jag trivdes så bra i klostret och nunnorna tyckte om mig. Jag tyckte att de var rejäla, inte så fromma och tillbakadragna som jag trott, de hade styrkor och brister som vi alla. Det blev som en förälskelse. Wow! I början såg jag vistelserna i klostret som ett äventyr som jag skulle berätta om för mina barn och barnbarn. Men klosterlivet smakade mer och mer. Först var jag här på min semester, sedan tog jag tjänstledigt ett halvår och därefter sade jag upp mig från världens bästa jobb. När man träder in i klostret slutar man att vara aktiv inom sitt yrke, men det händer att jag ibland tar hand om sjuka systrar och fortfarande kan skriva ut läkemedel på recept.
2005 trädde hon in i klostret.
– Man har minst åtta år på sig att bestämma sig för att bli nunna. I fjol var det dags att binda mig.
Hur upplevde du den där dagen?
– Det var högtidligt i alla bemärkelser. Vår orden lägger upp ceremonin som ett bröllop och min familj hade bakat en femvåningsbröllopstårta.
Är det något du saknar från ditt gamla liv?
– Jag saknar att kunna träffa vänner med kort varsel. Alla möten och telefonsamtal avtalas i förväg.
Vilka är en nunnas uppgifter?
– Vår huvuduppgift är att be för människor. Vår andra huvuduppgift är att skapa ett hus för andligt sökande. Hit kommer folk i alla åldrar, tanter som du och jag, män, ungdomar, barn - oftast med en längtan att komma till ro på en lugn plats där de kan möta andra, sig själv och Gud.
Vad upplever ni för under?
– Vi pratar inte om under på det sättet utan mer i termer som att saker och ting blir oväntat bra, som när någon tillfrisknar oväntat bra. Vi är inga mirakelmänniskor!
Hur mycket hänger ni med i det som sker i omvärlden?
– Vi läser nyheter på nätet, vi prenumererar på två tidningar och tidskrifter. Vi blir väldigt ledsna ibland över det som pågår, men vi lever med tanken att bortom allt lidande finns en glädje. Vi ger inte upp hoppet.
Hur ser era dagar ut?
– Dagarna är präglade av bön och måltider. Vi har en rekreationsstund varje dag. Vi har möjlighet att träna i vårt gym och gå promenader. Ibland ser vi en dvd.
Den heliga Birgitta dog i Rom den 23 juli 1373, året därpå fördes hennes kvarlevor till klosterkyrkan i Vadstena. Hit vallfärdar tusentals människor varje år.
Vad är det som är så speciellt med Birgitta?
– Hon är fascinerande och inspirerar regelbundet till nya kloster. Jag ser Birgitta som en modern kvinna som gjorde så mycket på många sätt; hon var adelsdam, rådde över ett storhushåll, var politiker. Hon var självmedveten och handlingskraftig. Hon var gift, men levde klosterliv trots att hon aldrig var nunna.
Vad kan vi utanför klostret göra för en bättre värld?
– Leva enligt era samveten. Jag har precis läst en fransk filosof, Martin Steffens, som säger att glädjen kan vara ett väldigt bra mått på om man lever etiskt. Försök att vara glad, det kan alla vara.
Längtar du aldrig tillbaka till ditt gamla liv?
– Det är en nåd, en gåva, att inte längta tillbaka. Jag ser bara framåt.