– Det har varit otroligt positiv respons, och det har varit så många som tittat. Det är otroligt att intresset är så stort. När man jobbar hårt med något under en längre tid är det ju det man vill, att det ska tas emot väl och landa på det sätt man har önskat under projektets gång, säger Melinda Jacobs.
Berättelsen berör familjehemslivet och Esmeralda, Lilla Hjärtats, historia. Dokumentärfilmaren My Sandström var med Melinda och familjen i cirka ett och ett halvt år.
– Dels har My och klipparen Alexandra Litén verkligen lyckats fånga vår familj rättvist men också blandat lite humor med det sorgliga. Jag tycker de har fått en jättefin balans i det hela.
Melinda berättar att släppa in en filmare i sitt liv bygger mycket på ömsesidig tillit.
– Jag tyckte om My från början, så det var inte så svårt. Sen är det klart att vissa dagar har jag varit jättetrött och det är inte alltid superbekvämt att ha en kamera upptryckt i ansiktet när man ska göra seriösa eller jobbiga grejer, men det har gått bra.
Hur har barnen sett på det hela?
– De har fått titta på allt och godkänna. Det är jätteviktigt att de är med och att man inte gör något mot deras vilja.
Vad vill du att folk ska ta med sig?
– Det stora är ju att inspirera andra att bli familjehem. Att visa att vi är en helt vanlig familj, vi har en brist på familjehem i Sverige. Många tror att det krävs att man måste sluta jobba, men så är det ju inte. Det beror helt på vilka barn man tar emot.