Efter 13 år i gamla affären på Omberg längtade smålänningen Mattias tillbaka till Vadstena där han tidigare hade bott under tre år.
– Det är vackert och rofyllt och i den här staden och det främjar kreativiteten. Det är många konstnärer som bor här.
Hans konstnärsbana började som dekorationsmålare. Ni vet, marmoreringar som inte är marmoreringar. Spegeldörrar som i själva verket är helt platta. En öppen ingång till ett rum som, när man just ska kliva över tröskeln, visar sig vara en plan vägg.
När Vadstena–Akademien bytte de gamla vackra ekspegeldörrarna mot plana branddörrar var det Mattias som fick dem att se ut exakt som de gamla.
Det är illusioner, på fint språk trompe l'œil, som är hans grej. Att lura ögat och skapa målningar som är chimärer. Synvillor. På senare tid har han fokuserat helt på fotokonst, även här som illusionist.
Han är ingen "naturnörd", men nästan allt är bilder från naturen. Vindlande skogsvägar och stigar, mjukaste mossa, bladverk med symmetriska nervtrådar, svampar och kvistar, dagg och dimma.
Man vill kliva in i den stora bilden och följa den mjuka stigen. Samtidigt kommer naturen ut ur bilden, mot mig. Bladen slingrar sig förbi passpartouten, själva tavelinfattningen, och kryper ut ur bild. Hur är det möjligt? Hur sjutton gör han?
– Det kan jag ju inte avslöja, ler Mattias lite urskuldande. Jo, kanske en dag om jag börjar undervisa eller så, men inte nu när tekniken är min födkrok.
Jag är inte ens tvärsäker på vad som är ett fotografi och vad som är en målning. Eller är det både och?
– Det jag kan säga är att allt du ser fanns där på riktigt, när fotot togs. Inget är tillagt eller flyttat.
90 procent av motiven är från Omberg. Mattias har grävt där han står och kallar bilderna för lokalproducerad konst.
– Målet är att betraktaren ska få återhämtning, jag tror på att naturen kan ge oss det. Om du inte själv kan ta dig ut i naturen låter jag naturen komma till dig. Jag brukar säga att jag säljer lugn och ro.
Hans bilder är lättfattliga och förbryllande på samma gång. Skogsmagi.
– Jag tycker själv inte om svår konst. Jag vill förstå vad den föreställer. Likaså kan jag ha svårt för en del snobbism som kan förekomma i konstnärsvärlden.
Under flera år var Mattias engagerad i Strand, Ellen Keys undersköna hem vid Vätterns kant. Han var guide, gjorde logotyp, en bok och ett porträtt av Ellen Key i profil, som står i ett av Strands fönster.
– Jag ville inte att hon skulle skymma Vättern, därför gjorde jag henne som en tunn trådsiluett.
Ett landmärke signerat Mattias är skulpturen i aluminium på Ödeshögs torg. Torget byggdes om och invigdes av landshövdingen 2016. Skulpturen är en hyllning till hemmasonen Klas Ingesson, sju meter hög och består av fem skruvade fotbollar/klot i färger som symboliserar bland annat Ödeshög och Vättern.
Hans hem är lugnt. Stora målningar, fotokonst och små stilleben här och där. Ett konstgjort äpple på en bok. En hatt lutad mot en cigarrlåda.
I kökstaket har han hängt gamla vackra kopparrör från ett pannbyte en gång. Kökslampan har han byggt ihop av tre olika ljuskällor.
På väggen i vardagsrummet hänger en vit så kallad frame-tv som ser ut som en tavelram, där motiven kan bytas efter behag.
– Jag tittar knappt på tv, så det är skönt att slå om till en målning istället.
Mycket går i grönt, precis som fotokonsten och Mattias själv. Han bär en mossgrön t-shirt som han köpt flera av, som en sorts arbetsklädsel.
Whippethunden Scott känns som specialdesignad för just detta hem och denna husse. Han rör sig sakta, hälsar lite försiktigt och återgår sedan till sängen där han ligger så still att man kan tro att han är uppstoppad. Hela han utsöndrar det lugn som Mattias eftersträvar i sin konst. Och i sitt liv.
Han började måla först i 30-årsåldern, även om han hade gjort det lite grann under uppväxten.
– Jag spelade trummor i ett band, de övriga var duktiga musiker, jag var mer självlärd. Att starta bandet var en dröm för en av killarna, vilket fick mig att börja ta tag i min egen dröm, måleriet.
Teknikerna har varierat och vindlat sig fram på samma sätt som stigarna i hans fotokonst. Nu njuter Mattias av att ha fått vind i seglen.
– Knackar man tillräckligt länge på en dörr så öppnas den. Jag har aldrig gjort något jag älskar lika mycket som det jag gör nu.