Mariagården slog upp portarna i augusti 2010. Inför starten var tongångarna bitvis hårda och en del befarade att behandlingshemmet med klosterinriktning skulle innebära ett slut på stadens lugn.
Så blev det inte.
Stök och ökad brottslighet uteblev och Vadstena fick i stället en unik kriminalvårdande verksamhet som väckt intresse runtom i världen. Till slut tystnade även de mest högljudda motståndarna.
– Mariagården är tredje steget i klostervägen och de som kommit hit har redan jobbat mycket med sig själva, säger behandlare Birgitta Widén.
Verksamheten har även inneburit ett tillskott av nya kommuninvånare i Vadstena. Flera av de 35 män som under åren passerat genom Mariadöttrarnas gamla kloster har valt att stanna kvar här – de har skaffat jobb, startat företag, börjat plugga och hittat kärleken.
Att anpassningen har gått så bra är mycket tack vare Vadstenaborna, menar personalen.
– Vi har fått ett otroligt bemötande. Det märks att det finns en tolerans för människor som inte har haft det så lätt här i livet, säger behandlingsassistent Jytte Christoffersen.
Erik, som egentligen heter någonting annat, påbörjade den så kallade klostervägen när han avtjänade ett flerårigt fängelsestraff. Han var trött på det kriminella livet och ville utveckla sin andlighet mer. På Mariagården fick han testa sina vingar utanför fängelsets ramar, bygga upp en stabilare grund att stå på. I dag har han fixat lägenhet i Vadstena och siktar på att påbörja en yrkesutbildning.
– Vadstena är litet, folk ser en i olika sammanhang och man växer in i gemenskapen. Här har jag fått nya vänner och nya sammanhang, säger han.
Vårdvistelsen har varit varierad, från bönestunder och meditation till anpassning till ett vardagsliv med matlagning, tvätt och städning. Många och djupa samtal har det blivit, inte minst om tillit och ärlighet. Hur berättar man exempelvis om sitt gamla liv för en potentiell arbetsgivare?
– Flera av de boende har känt sig osäkra inför att berätta om sin bakgrund men ärlighet har visat sig vara det som håller i längden, säger behandlare Simon Ragnar.
Nu tvingas dock Mariagården säga nej till fler boende. Avtalet mellan Stadsmissionen och Kriminalvården förlängs inte och verksamheten upphör vid årsskiftet.
– Det känns snopet och sorgset. Det har varit bra år och vi önskar att man hade kunnat hitta en annan lösning, säger Jytte Christoffersen.