Sista helgen i september ska hon stå där i förlaget Idus monter. Hon skulle egentligen ha varit på plats under fredagen som är en dag för branschfolk men Malin har kommit in på folkhögskolelärarprogrammet och har undervisning den dagen, så det blir under lördagen och söndagen hon står i montern istället. Dessutom kommer hon att vara på Motala bibliotek, lördagen den 15 september, för att berätta om sin bok.
Säljer boken bra?
– Jamen jag tror det. Det är 47 stycken bibliotek som köpt in den. Sedan tar den slut på förlagstjänst lite då och då så jag skickar in nya böcker. Den har också fått fina recensioner, fyra av fem och någon har till och med gett den fem av fem. Vilket jag känner mig rörd och stolt över. Det är ju min debutbok och hade den fått tre av fem hade jag varit jätteglad. Temat ensamstående pappa som dejtar och relationen mellan Bosse, pappa och farfar är det som gör att den säljer. Och Johan Hesselstrands fina bilder också förstås!
Du har många järn i elden - vilket är det största järnet?
– De sista sex, sju åren har det varit skapande skolaprojekt, konflikthantering i klassrum och värdegrundsfrågor med barn, beteenden och mobbing. Samt skådespeleriet. Det är de två huvudgrejerna jag haft, ungefär fifty-fifty. Skolarbetet har jag nu släppt. Nu har jag blivit folkhögskolelärare och undervisar för vuxna, på Vadstena folkhögskola. Jag undervisar de som sedan ska ut och jobba som elevassistenter.
Hon har under sju, åtta års tid arbetat som frilans med eget företag.
– Då började jag lite med forumteater. Där arbetar man med att dramatisera olika situationer som har med mobbing, utanförskap och utsatthet att göra. Mitt första jobb var på en skola i Linköping och det var så himla roligt, barnen tyckte det var jättekul och viktigt.
Forumspel innebär att man gör en liten föreställning och den ska sluta väldigt tragiskt och olyckligt. Man har en som är utsatt, de som utsätter och sedan har man de passiva. Man väljer sedan ämne, som exempelvis rasism, mobbing och så vidare. Så improviserar man snabbt fram en historia. Sedan går man in och tittar på varför det blir som det blir. Publiken går in och stoppar och förändrar spelet så att det blir en bra utgång för samtliga inblandade.
– Det är en väldigt bra metod men man måste som processhandledare vara noga med att aldrig gå in och döma, aldrig komma in med politiskt korrekta undertoner, man måste vara helt neutral och ta varje berättelse på stort allvar, den som mobbar gör ju det av en anledning och vi tittar på orsaken och vad handlingen för med sig och hur den påverkar.
– Vi går alltid igenom våra grundaffekter. Vi är ju födda med en uppsättning känslor, affekter som triggas igång av olika saker. Då brukar jag säga att grundaffekten ilska är min favoritkänsla. Vilket brukar förvåna och man frågar mig varför då. Yngre barn säger direkt, att det är för att du ska kunna försvara dig om någon är dum, för att du ska sätta gränser. De äldre barnen har svårare att förklara, de är inne på att den känslan är så skambelagd.
Förra hösten började Malin skissa på en utbildning för Vadstena folkhögskola tillsammans med ett par andra lärare. Man körde sedan igång utbildningen för elevassistenter våren 2018. Hon har nu kommit in på folkhögskolelärarprogrammet på Linköpings universitet.
– Men jag har kvar teatern här i Vadstena och lite barnteaterprojekt i Norrköping.