Kolonilotten ligger precis vid Vätterns strand. Här har Lennart hittat över 200 arter ogräs. Eller örter, som han själv hellre säger.
Lennart som till vardags är gymnasielärare i biologi är fascinerad av växter. Inte minst ogräs.
– När jag ser en växt jag inte känner igen vill jag ta reda på vad den heter. Och när man har namnet kan man ta reda på mycket mer om dess historia.
Att vistas i naturen har han uppskattat så länge han kan minnas. När han började studera till biolog lärde han sig mer om växter och tyckte att det var spännande. Han har kolonilott och trädgård där ogräsen tittar upp.
– När jag började odla upptäckte jag många arter. Här har jag hittat fler än 200.
Det är framför allt de ettåriga han är förtjust i.
– Rotogräsen förstår jag verkligen att man kan tycka är jobbiga.
Bland dem återfinns kvickrot och kirskål. Han tycker att det räcker att rensa där han ska så och hålla undan ogräset så att det inte kväver det han odlar.
En del av de ettåriga ogräsen kommer varje år. De ser han som kära bekanta.
– När de kommer upp kan jag tänka: ”Vad trevligt! Nu kommer den här igen!”
Han är engagerad för biologisk mångfald och tycker det känns bra när han ibland hittar rödlistade arter.
Lennart ser inte bara förgätmigej utan det mer specifika åkerförgätmigej.
Vi börjar se oss om på marken och han drar upp en himmelsblå blomma jag skulle kalla förgätmigej. Men Lennart är mer specifik.
– Åkerförgätmigej, säger han. Den kommer varje vår.
Hans hjärta slår lite extra för ogräs med pyttesmå blommor som han önskar att fler skulle få syn på och kunna glädja sig åt.
– De är så oanseliga att de flesta inte lägger märke till dem.
Han har svårt att välja något favoritogräs, men nämner rödmire.
– Den ska finnas här någonstans, säger han och börjar leta.
Först hittar han blad, men blommorna verkar ha förstörts av regnet. En stund senare får vi ändå syn på en knopp och han blir entusiastisk. Fast han tycker det är synd att han inte kan visa någon utslagen. Blomman är bara några millimeter, men lysande röd.
– Första gången jag fick syn på en sådan var det som… en uppenbarelse! Eller jag vet inte vad jag ska kalla det.
Den pyttelilla röda knoppen är Lennarts favorit rödmire.
En del blommor odlas för sin skönhet, men kan uppfattas som ogräs om de sprider sig där man inte vill ha dem. Den här heter rödblära.
För ett antal år sedan gick han en kurs om maskrosor.
– Det finns över 1000 arter. Jag lärde mig kanske 10-20.
Han berättar att de bara kan artbestämmas i slutet av maj för att det är då karaktärsdragen är tillräckligt tydliga.
– Där gick min gräns! Ska man fördjupa sig så smalt kan man nästan bara ägna sig åt det och missar för mycket annat. Jag uppskattar mångfalden.
Han är också fascinerad av sådant som gräsarter och starr. Då kan man behöva lupp för att se skillnad.
– Det är som ett detektivarbete att använda lupp och växtnyckel. Det är spännande ibland.
När han har satt sig på knä för att se vad som växer på en plätt kommer strax ett förtjust utrop.
– Oj, här fanns det piggstarr!
Här har Lennart glatt just fått syn på piggstarr.
Den som är orolig för spetälska kan hålla utkik efter jordrök.
Han visar ett tunt strå där axen upptill är spetsiga och har en nästan guldig glans. Senare visar han ett stånd med myskmalva.
– Marshmallow betyder kärrmalva. Från början använde man ett sött ämne i rötterna när man gjorde marshmallows.
Han ger fler exempel på användning av ogräs inom folkmedicin. Som revormstörel mot vårtor och tandvärk och jordrök mot spetälska. Rölleka lär avskräcka mygg om man gnor blad mot huden och är antibakteriellt. Han berättar att ett gammalt svenskt namn på den är näsegräs.
– Jag brukar säga till mina elever att om man stoppar in ett sådant blad i näsan och slår lite lätt på utsidan så får man näsblod. Fast ingen har använt det för att skolka.
Med en så entusiastisk biologilärare vill man kanske hellre vara med på lektionen.
I aklejans blommor har man tyckt sig se fem duvor som dricker ur samma kalk. Därför har den i vissa sammanhang blivit symbol för den helige ande.