Benniet Henricson arbetade som polis i 39 år och ledde flera stora utredningar, bland annat dubbelmordet på Åsgatan i Linköping.
"Benniet Henricson ser ut som en kriminalinspektör ska göra. Kraftigt byggd, lätt överviktig med rutig kavaj, slips och cigaretten i mungipan."
Så inleddes en artikel i Corren den 9 oktober 1998. Den skrevs av undertecknad och kunde ha inneburit slutet på den oerfarne reporterns korta yrkesbana.
Benniet hade nämligen ingen cigarett i mungipan – den fanns bara i skribentens alltför livliga fantasi. Några dagar senare hade jag kriminalinspektören i luren:
– Var fick du det där med cigaretten ifrån? Nu tror min fru att jag tjuvröker på jobbet.
Drygt tolv år senare, 2011, stämde jag åter träff med Benniet Henricson för att göra en intervju med honom med anledning av hans förestående pensionering. Han hade inte glömt cigaretten:
– Du gjorde den första intervjun med mig. Och nu ska du göra den sista. Påstå inte att jag röker, för det stämmer inte, sade han och skrattade så att bröstkorgen hävde sig som en blåsbälg.
Benniet – som egentligen skulle heta Bennet, men som på grund av en felskrivning begåvades med ett unikt förnamn – bestämde sig tidigt för att bli polis. Han hoppade av skolan i förtid och fick jobb på vapenfabriken i hemstaden Huskvarna.
– Efter ett tag kom jag på att där kan jag inte stå hela livet. Jag läste kvällskurser, fick skapliga betyg och kom in på polisskolan.
Under sina 39 år som polis byggde Benniet Henricson upp ett gediget rykte som en av länets främsta utredare av grova brott.
Som kriminalinspektör var han involverad i en rad stora utredningar i Östergötland – polismorden i Malexander, värdetransportrånet i Braskens bro och dubbelmordet på Åsgatan.
– Jag har mest arbetet med långa, komplicerade utredningar. Det har alltid fascinerat mig att steg för steg flytta fram positionerna i en förundersökning och förhoppningsvis nå fram till en fällande dom, sade han.
Benniet Henricson arbetade som polis i 39 år.
I flera år var han engagerad i jakten på dubbelmördaren. Länge var han optimistisk och trodde att gåtan skulle få sin lösning. Mot slutet av sin yrkeskarriär var han dock uppgiven.
– När jag arbetade med fallet var jag tvungen att intala mig att det skulle gå bra. Annars hade jag inte orkat fortsätta. Men nu är jag inte lika optimistisk. Gärningsmannen borde ha utmärkt sig på något sätt under åren som gått. Jag befarar att han är död.
Benniet lät orden sjunka in för ett par ögonblick innan han utbrast:
– Det är min högsta önskan att fallet får sin lösning.
Den sista intervjun med Benniet var inte gjord. Den 9 juni 2020 ringde jag upp honom i hans bostad i Vadstena. Nyheten om att dubbelmördaren på Åsgatan äntligen var gripen hade just kommit. Han lät lättad, som om en tyngd han burit på länge äntligen hade lättat från axlarna.
– När man kom med uppgiften om att man kunde släktforska tänkte jag att det är sista halmstrået. Men att det skulle få ett sådant utslag är överraskande, sade den pensionerade kriminalinspektören.
Kammaråklagare Helene Gestrin minns Benniet Henricson som en skicklig och engagerad utredare.
– Han var mycket kompetent och jag upplevde honom som levnadsglad.
Kriminalinspektör Benniet Henricson och kammaråklagare Helene Gestrin under en paus i en tingsrättsförhandling i Linköping
Benniet Henricson var en hängiven golfare. Ett diplom som han hade satt upp i sitt tjänsterum i polishuset i Linköping upplyste om att han den 21 augusti 2001 gjorde hole-in-one på hål 16 på Vadstena golfbana. Han var också en aktiv körsångare.
Benniet Henricson blev 76 år gammal. Han efterlämnar tre vuxna barn.