Det kommer ingen kanon-smäll från slottet, som det brukar göra när det är kräftpremiär. Men det stoppar ingen. Vid 17.00 slängs håvarna i vallgraven.
Ett av sällskapen på plats är familjen Hjalmarsson. De brukar vara här varje år.
Tänker man på pandemin en sån här kväll?
– Nej, inte direkt. Vi är vaccinerade allihopa, säger Camilla Hjalmarsson.
– Men man märker ju av det. Det är inte så tight som det brukar vara, säger Emma Hjalmarsson.
Hon har rätt. Stämningen är någonstans mitt emellan folkfest och ödslig pandemi. Håvarna hänger tätt och sällskapen är stora, men folk rör sig i klungor och trängs inte i onödan.
Men trots det finns en vibrerande puls i luften. Stämningen är god. Och kräftorna är många.
En som har fullt upp med att dra håvar är Liam Hilmersson. I nästan varje håv finns fångst.
Det verkar gå bra?
– Ja, men senare ikväll kommer det gå ännu bättre. Det brukar nappa bättre då, säger Liam.
Han visar den stora svarta baljan, som börjat fyllas rejält av bruna, blöta skaldjur.
Kvällens riktiga guldgruva finns ett stenkast bort, vid Hamnmagasinet. Där fiskar Amanda Frode, Myra Grandin och Lina Ekdahl. De drar upp håv efter håv där näten hänger tungt. Ett tiotal kräftor i varje.
Några är små och slängs i igen, men många är stora.
Kommer ni äta de där sen?
– Nej, vi fiskar mest för att det är roligt att vara här och umgås med vänner, säger Myra Grandin lite stressat, innan kompisen Amanda drar upp nästa överfulla håv och ropar efter förstärkning.