Vi startar vandringen på gräsmattan mellan Gamla vattentornet och palatsbyggnaden som varit kungligt palats, nunnekloster, krigsmanshus, centralhospital och nu inrymmer Klostermuseet.
Då det var kungligt palats var en stor del gräsyta precis som nu.
– Men mot väggen fanns en paradisträdgård, säger Gunilla Sjösten.
Det skulle finnas vid alla kungliga palats i Europa så att kungens gäster kunde promenera bland klängande rosor, doftande nejlikor och uppbyggda lövgångar.
Under klostertiden hade systrarna grönsaksodlig, kålgårdar och viss fruktodling här.
Vi går vidare till Gräsgården.
Den tros ha sett ut ungefär som nu med gräs och gångar som bildar ett kors.
– När det blev sjukhus planterade man en massa träd här. Sen har man återrenoverat, berättar hon.
Under 1400-talet växte Vadstena och blev en viktig pilgrimsort. Många vallfärdade till Klosterkyrkan. Troligen byggdes tältplatser upp på ytan framför kyrkan där det idag är gravplatser.
Vi lämnar Gräsgården och går till andra sidan av kyrkan.
Att här är en park med bok, lind och en ovanlig korkalm beror på överläkare Hjertstedt i mitten av 1800-talet.
– Han ansåg att mentalpatienter behövde ljus och luft.
Vi fortsätter förbi Pilgrimscentrum. Häråt utvidgade munkarna trädgården och startade fruktodlingar med hjälp av ympteknik.
Idag innehåller fruktträdgården, Pomeriet, hundratalet träd varav 18 är så kallade mandatsorter och utgör ett värdefullt klonarkiv för att kunna ympa och på så sätt bevara ursprungliga sorter.