Ett av husen kallas ibland våffelstugan för att det varit servering där vissa somrar.
– Huset är från första halvan av 1800-talet och hörde ihop med apoteket. En teori är att det användes för att torka medicinalväxter, för skorstenen är ovanligt stor.
Johan arbetar på två av husen där han tar ned takpannorna och rengör dem. På de långa brädorna under kan man se hyvlade rännor för att vatten ska rinna av lättare. Bara det som är trasigt eller murket byts ut.
– Så mycket som möjligt av det gamla materialet sparas och används.
Johan visar en bräda som är kapad i vinkel och hur detta är gjort med några hugg med yxa.
– Jag känner vördnad för deras kunnighet. Tänk om man kunde få vara med en dag och se hur de gjorde!
Även takpannorna är gjorda för hand och därför är de också olika. En del är extra tjocka eller tunna. En del är plattare eller mer böjda än de flesta andra.
– Det blir en del pusslande för att de ska passa ihop.
Eftersom även många av brädorna under är gamla och underlaget inte blir helt plant är det ofta en fördel att pannorna är olika.
– Då kan man anpassa en del med att välja tunnare plattor där det buktar ut.
Vissa dagar är lärlingen Tim Brander på plats och hjälper till. Båda vill lyfta fram de enkla människornas byggnader som ofta inte får så stor uppmärksamhet.
– Vi är inte så intresserade av högreståndsmiljöer, säger Johan.
De har också funnit varandra i samma ideal när det gäller restaurering.
– Vi försöker kopiera hur det är gjort innan. Inte försköna, eller lägga tillrätta, säger Johan.
– Man behöver inte uppfinna hjulet igen, fyller Tim i.
Att studera hur något är gjort och göra likadant har också med kontinuitet att göra.
– När nästa hantverkare ska göra om detta vill jag att de möts av precis samma syn som jag gjorde, säger Johan. Det blir som ett levande museum.
Han berättar hur viktigt det är att mäta hela tiden och inte ta för givet att brädorna är lika långa vid en gavel som vid en annan. Måtten kan skilja ganska mycket. Ändå ser slutresultatet inte snett eller lutande ut.
– Perfektion var inte viktigt. Det handlar mer om ett helhetsintryck.
Han har arbetat med byggnadsrestaurering i tio år ungefär. Innan dess var han naturfilmare och arbetade på en film för SVT.
– Det tog sju år att få den klar, mycket längre tid än planerat. Jag fick prestationsångest och blev rastlös.
I den vevan köpte han ett gammalt torp och började restaurera fönstren.
– Det är ett tips att börja med fönstren. Det är mer överkomligt än att till exempel lägga om ett tak.
Pappan var murare och Johan extraknäckte ibland som medhjälpare till honom, men märkte att han tyckte mer om trä. Pappan hade ett uppdrag i en gammal drängstuga där ägaren ville behålla färgen på en dörr.
– Den hade en speciell grön nyans och jag bestämde mig för att få till precis den färgen.
Den visade sig vara kromgrön och stämde exakt med en gammal pigmentpåse från en nedlagd lanthandel.
– Det var då jag gick igång! Och bytte från filmskapande till ett annat slags skapande kan man säga.
Det finns en tillbyggnad på våffelstugan, som det först var tal om att riva. Men Johan fick bestämma och ville då att den skulle vara kvar.
– Den är en del av husets årsringar. Byggnadsvård behöver inte alltid vara snyggt!