– Svenska är ett jätteintressant språk, men det är svårt – särskilt grammatiken och uttalet, säger Anna Karlo.
De senaste tre åren har hon studerat engelska och svenska på universitetet i hemstaden Duagavpils i Lettland. Drömmen är att i framtiden arbeta som svensk tolk.
Hon är lite blygsam och menar att hon fortfarande har mycket att lära, men faktum är att Anna redan pratar flytande svenska och lätt kan följa med i en svensk konversation. Hon menar att hon har sin universitetsutbildning att tacka för det. Där fick hon och studiekamraterna bland annat gå luciatåg och sjunga svenska julsånger, läsa böcker av svenska författare och besöka Sveriges ambassad i Riga. Vid sidan av studierna har hon dessutom arbetat på Stockholmsföretaget Taxi Kurirs kontor som ligger i Duagavpils.
– Där fick jag prata svenska hela tiden. Jag bokade taxikörningar till Stockholmare. Fast det var inte alltid så enkelt. Många frågade om restiden på turen de bokade, och det är inte lätt att veta när man sitter i Lettland...
"Alla pratar så snabbt"
För tre veckor sedan flyttade Anna till Vadstena för att lära sig det svenska språket ännu bättre. Det var genom ett stipendium från Stockholms Rotaryklubb som hon blev antagen till Allmän linje på Vadstena folkhögskola.
– Det är en helt annan grej att prata svenska här än på universitetet. Alla pratar så snabbt.
Anna förklarar att det inte är helt vanligt att letter studerar svenska, och att det också var anledningen till att hon valde att satsa på språket.
– Det är kul att göra nåt annorlunda. När jag berättar att jag lär mig svenska är det många i Lettland som blir förvånade.
Hemsk förstavecka
Men att tacka ja till ett års studier i Vadstena var ingen självklarhet. Anna var osäker på om hon verkligen vågade resa ensam till ett helt nytt land, som hon visserligen kunde göra sig förstådd i.
– Men min familj och mina vänner tyckte att jag skulle ta den här chansen. Dessutom är det svårare att åka när jag blir äldre och kanske har familj, så till slut bestämde jag mig för att resa.
Första veckan i Vadstena var dock hemsk. Saknaden efter nära och kära hemma i Lettland var stor och alla nya intryck var lite skrämmande. Men nu känns det bättre, medger Anna.
– Jag har fått nya vänner och börjar att lära mig Vadstena bättre. Människorna är så vänliga här och alla hälsar på alla. Det är skönt att komma till en sån här liten stad, som dessutom är väldigt vacker.