Det startade med en insändare i Motala & Vadstena Tidning för en tid sedan.
En person hade flyttat till Vadstena och berättade nu, fem år senare, om den ensamhet som hade lagt sig som en grå dimma över vardagslivet.
Signaturen trodde sig kunna finna ro och vänskap i en liten stad, men så blev det inte och på arbetsplatsen går snacket ungefär så här:
"Till Vadstena kan man inte flytta för där får man inga vänner om man inte är boende i tredje generationen".
Efter det har tagit fart ordentligt, inte minst på sociala medier.
Oppositionsråd Marita Karlsson (S) har följt det hela på avstånd.
Hon håller delvis med om att det kan vara svårt för en nyinflyttad att hitta bästisar på en mindre ort.
– Men det är inget unikt för Vadstena, så här ser det troligtvis ut i alla småstäder. Invånarna är kanske lite försiktiga och avvaktande.
Karlsson menar också att det är lite upp till personen själv.
– Jag brukar säga att som man ropar får man svar. Det är ingen som kommer hem och ringer på dörren utan man måste själv arbeta på det och vara lite utåtriktad
Marita Karlsson berättar att hon blev varnad för att bosätta sig i Vadstena när hon flyttade från Karlstad 1997, av just det skälet att Vadstenaborna ansågs vara svåra att komma inpå livet.
– Men det är en helt felaktig bild, kan jag intyga. De är både öppna och trevliga att umgås med, säger hon.