Det har knappt gått en vecka på Sofia Kummels nya tjänst när hon möter upp oss vid museet.
– Jag har en kollega som säger att det här är som hennes andra hem, så jag hoppas att jag också kommer känna inom kort, skrattar Sofia och styr stegen ned för dormitoriet.
Hon kommer närmast från Sörmlands museum där hon arbetade som antikvarie och museipedagog samt projektledare för museets verksamhet på Nyköpingshus.
– Jag trivs så bra i historiska miljöer. Spännande platser med mycket att berätta. Den här platsen är så otroligt unik med tanke på kopplingen till det världsliga, när det var ett kungapalats, och sedan när det blev klostermiljö. Och då inte minst kopplingen till den mycket spännande personen Birgitta Birgersdotter, säger Sofia.
Hon berättar att hon tidigare besökt både Klostermuseet och Vadstena flertalet gånger.
– När jag såg den här platsannonsen så kände jag att den här chansen får jag inte missa, säger hon och fortsätter:
– Var man kan bo har ju alltid lite hängt på var man kan jobba. Här känns det verkligen som att två världar kan mötas, det privata och yrkesmässiga.
Sofias intresse för historia är med henne sedan barnsben. Dels var hennes historielärare på mellanstadiet en viktig förebild, men en mer teatralisk syssla spelade också stor roll.
– Jag har bakgrund som lajvare, alltså levande rollspel, i min ungdom. Därifrån är ju steget inte jättelångt ifrån att vilja vara i en fantasymiljö till att prova på en historisk miljö.
Hur vill du utveckla klostermuseet?
– Jag vill fortsätta att berätta om det som museet redan handlar om. Om klostermiljön, den heliga Birgitta och hennes arbete. Men också de funktioner som huset haft utöver att vara ett kloster. Göra det som en naturlig plats att gå till för Vadstenaborna, en plats man kan vara stolt över. Det finns mycket potential att arbeta vidare med.
Hon tillägger även att det nu följer en period för henne att lära känna museet och allt runtomkring.
Hur mycket frihet finns det i ett museum med en så central berättelse?
– Det finns många olika aspekter som man kan ta vara på. Det här är ju exempelvis en plats där många kvinnor har bott, både under klostertiden men också 1800- och 1900-talet när det var hospital. Men man får inte tappa bort sig på vägen, det måste fortsätta vara en relevant plats.