Framgångarna för VHF:s b-flicklag har nog inte undgått någon Vadstenabo. För drygt en vecka sedan besegrade VHF Spånga på hemmaplan, och blev därmed ett av åtta lag som ska göra upp om SM-titeltn. Jublet i sporthallen var enormt, berättar lagets tränare David Reinerstedt.
– Det har nog aldrig varit så mycket folk i hallen som då. Många före detta Vadstenabor var här och hejade på. Det är kul när fler får upp ögonen för sporten.
Han har under den senaste tiden arbetat aktivt för att få slutspelsmatcherna att spelas i Vadstena.
– Det är viktigt att vi syns, säger David som nu också är en av kandidaterna till Årets Vadstenaambassadör.
I åtta år har han varit tränare i VHF. Att se ungdomarna utvecklas är det som driver honom, och efter slutspelsmatchens glädjetårar har engagemanget knappast svalnat.
– Jag gråter fortfarande när jag tittar på klippen från segern.
Men det är inte alltid jubel och lyckorus. David lägger ner många timmar i veckan på föreningslivet, närmare en halvtidstjänst. För att hinna med handboll och familjeliv har han valt att gått ner i tid från sitt ordinarie jobb.
– Det är ett val jag har gjort. Jobbet är viktigt för mig, men det är också handbollen.
Som förälder och Vadstenabo känner han även ett visst ansvar för klubben.
– Handbollen är stor i Vadstena. Om ingen tar initiativ och ansvar så finns det heller ingen förening. Det är lätt att vara förälder och strunta i att vara engagerad. Men jag vill inte vara den förälder som bara släpper av sitt barn på parkeringen utanför och sedan åker. För mig är det viktigt att få vara i mina barns forum och se hur de utvecklas, säger David vars två döttrar spelar i VHF.
Hur känns det att vara nominerad?
– Jättekul. Att bara vara nominerad betyder att nån har sett det jag gör och säger tack, vilket många tyvärr är dåliga på.