Utsikten går det inte att klaga på och med sammanlagt 90 kvadratmeter takterass, varav 20 kvadrat uterum/växthus, så har de utomhusmiljö i tre vädersträck.
Magnus och Anita Jorheden sätter sig lugnt tillbakalutade i var sin stol i sin nya lägenhet. Utsikten över Vättern är magnifik och solen lyser i de höstfärgade träden.
– När vi skulle flytta till Indonesien så bestämde jag mig att jag skulle gå en kurs i knyppling. Det regnar ju så mycket där så jag behövde något att göra, säger Anita.
Det var då, under kursen i Vadstena, som hon blev säker. När de blev pensionärer skulle de bo i den lilla staden vid Vätternstranden.
Vadstena var inte okänt för dem. Magnus är från Motala och Anita från Nykyrka. Trots många år i huvudstaden och till det både Indonesien och Förenade Arabemiraten är dialekten kvar. Och nu bor de i ett av husen på Sjöängen, i takvåningen.
– Jag såg en annons tidigt om att man kunde göra en intresseanmälan så vi var med från scratch, säger Anita.
På väggen hänger en tavla med en skyline över Abu Dhabi, huvudstaden i Förenade Arabemiraten. Anita och Magnus pekar ut den högsta skyskrapan. Där bodde de på våning 72.
– Men det var inte högst upp. Och det bodde nästan fler i den skyskrapan än i hela Vadstena, säger Magnus.
Men de trivs på alla sätt i sin nya bostad. Känner att de valde rätt och har också fått välja inredning och till och med planlösning.
– Det var en femrummare. Men eftersom det bara är vi två så önskade vi att de skulle ta bort två små sovrum och lämna den ytan öppen, säger Magnus.
Men det är kanske inte det som gör lägenheten unik utan mer det som är utanför.
– Vi har 90 kvadratmeter terrass, varav ett uterum/växthus på 20 kvadrat, säger Magnus och visar runt.
Ett uterum/växthus på 20 kvadrat är en del av all yta på taket. Ett rum där de tillbringat många timmar sedan de flyttade in.
Samtidigt sitter turerna kring flytten kvar och kommer att göra det länge.
– Vi blev bestulna på stora delar av vårt bohag när vi skulle flytta hit, säger Magnus.
De berättar hur de sökt efter en bra flyttfirma. De hittade en firma som hade höga betyg och verkade både säker och trovärdig.
– De hade också möjligheten med magasinering och det var ju viktigt för oss, säger Anita.
Personal från företaget kom till lägenheten i Stockholm för att göra en beräkning på vad flytten skulle kosta. De gav en offert och Magnus och Anita godkände.
– De verkade helt seriösa och vi såg också att de hjälpte flyktingar från Ukraina i företaget, vilket jag såg som positivt med tanke på kriget, säger Anita och berättar att de köpte ett helt paket; packning, flytt, magasinering och städning.
– Och de som kom och packade, och även de som städade, var verkligen jätteduktiga.
Flyttbilen åkte söderut och några dagar senare satt paret Jorheden hos mäklaren för att lämna över nycklar till lägenheten i huvudstaden. Då ringde det i Magnus telefon.
– Samtidigt som vi satt mitt i affären fick jag beskedet att ”vi har en anställd som stulit ert bohag ur magasinet”.
Anita och Magnus fick åka till magasinet och gå igenom det som fanns kvar. De berättar hur de blivit av med möbler, tv och espressomaskinen. Men också annat som de är lite förvånade över.
– Alla våra kastruller till exempel, men stekpannorna har vi kvar, säger Anita.
Försvann gjorde också porslin och en hel del unika saker som mattor och annat från åren utomlands. Allt hade kanske inte så stora värden i pengar men var minnen.
Listan på allt stulet är lång. Till företagets försäkringsbolag har de också lämnat massor med foton som Anita tog innan packningen och broschyren från mäklaren som sålde Stockholmslägenheten. Allt för att visa att de verkligen ägt vad de säger är borta.
– De vill egentligen ha kvitton på allt, men vem sparar kvitton på kastruller som är tio år gamla, säger Magnus.
Magnus och Anita Jorheden njuter av den nya lägenheten men hade självklart varit ännu gladare om de inte drabbats av den stora stölden när de hade bohaget magasinerat hos flyttfirman.
Samtidigt polisanmälde flyttfirman stölden och enligt uppgifter från företaget hittades den misstänkte i Danmark, i en av företagets bilar.
– I bilen fanns inget kvar. Den var tom, säger Magnus.
Efter beräkningar kom de upp i ett värde av cirka 350 000 kronor. En summa som företaget lovade att ersätta.
– Vi sa att får vi pengarna i slutet på juli så blir det bra, säger Anita men i efterhand känner de att de skulle tänkt annorlunda.
De hade sammanställt ett krav som de skickat till företaget, men fick beskedet att det företag som de skickat det till inte längre fanns.
– Det hade bytt namn på företaget och sedan, tre dagar innan de skulle betala ut till oss, gått i konkurs, säger Magnus.
Någon egen polisanmälan av stölden fick de inte göra, berättar han, eftersom brottet redan var anmält. Och den försäkring som de tog för magasineringen, när de tecknade avtalet för flytten, visade sig enligt paret inte ge något alls.
– Försäkringen gällde bara vid inbrott. Men han som stal våra saker hade nyckel till magasinet, säger Magnus och fortsätter:
Två små sovrum blev i stället en matsal när Magnus och Anita fick välja. Det stora matsalsbordet är än så länge ett provisorium i väntan på ett nytt berättar Magnus. Det bord som de hade slogs sönder i samband med stölden av stora delar av deras bohag.
– Vi har kopplat in en advokat men vi vet inte än om det går att få något. De som drev företaget driver en annan flyttfirma i samma namn, på samma adress och med samma ägare. Så de fortsätter bara och vi står där vi står.
Han återkommer till att de verkligen kollade företaget, att det verkade seriösa och hade fina betyg.
Från flyttföretaget Jordgubbsprinsen kommenterar verksamhetschef Camilla Eklund det inträffade.
– Det är jättetragiskt, inte bara för dem utan det är ett brott som begåtts mot oss också. Det är sådant man inte tror kan hända.
Hon berättar att det pågår en polisutredning men att ingen ännu är dömd.
– Det ligger två anmälningar hos polisen. Dels det försvunna bohaget och dels bilen som vi lyckats få tillbaka, säger hon och bekräftar samtidigt att Jorhedens bohag är borta.
Hur kommer det sig att Magnus och Anita inte fått någon ersättning ännu?
– Just nu vet inte jag det. Men vi har öppnat ett försäkringsärende, som vi ska göra när en kund anmäler en skada eller så. Och det har dragit ut väldigt mycket på tiden, säger Camilla Eklund.
Det är ganska mycket pengar det handlar om för deras del?
– Ja, och för vår del också. Vi är också drabbade och vi jobbar inte i en högmarginalbransch.
Det är, enligt uppgift, även en konkurs i detta. Ert dotterbolag som avtalet skrevs med har gått i konkurs?
– Det har inget med det här försäkringsärendet att göra.
Så konkursen påverkar inte?
– Absolut inte. Det klart att det skulle kunna påverka men vi valde att fortsätta att betala försäkringarna.
Camilla Eklund tillägger att de aldrig drabbats av något liknande tidigare och att de, efter stölden, valt att inte ha någon magasinering själva utan anlitar numera en partner.
Av säkerhetsskäl?
– Detta är inget man vill bli utsatt för. Det är sånt man inte tror ska hända.
Ni har aldrig blivit drabbade av något liknande?
– Aldrig någonsin. Det är ett inbrott och om det är som vi tror, att det är en anställd, så är det verkligen inget som identifierar oss på något sätt, säger Eklund samtidigt som hon hoppas att allt snart ska lösa sig.
– Jag tror att alla parter vill att det löser sig så vi kan lämna det bakom oss.
Magnus och Anita Jorheden kommenterar uppgifterna från företaget i ett mejl efter intervjun.
"Enligt Jordgubbsprinsens polisanmälan och vad de har uppgivet i mejl till oss så var det en anställd hos dem som stal delar av vårt bohag vilket innebär att vi håller dem som företag ansvarig för det inträffade. Vill de hålla sitt löfte om att ta det fulla ansvaret för det inträffade finns det inget som hindrar dem. Vi sände redan i början av juli över en sammanställning över vad som stulits samt vårt ersättningskrav."
De tillägger också att det, för deras del inte är ett försäkringsärende.
"Att Jordgubbsprinsen sedan har en ansvarsförsäkring som eventuellt kan ge dem någon form av ersättning är en helt annan sak".
De tycker båda att det är viktigt att berätta om det som hänt.
– När vi flyttade till Jakarta hade vi våra saker magasinerade i månader för det blev en massa krångel med bostaden. Men då hände inget. Men nu, åtta veckor, säger Magnus.
Från Anitas och Magnus lägenhet ser man ut över Vättern likväl som in mot staden och inte minst koloniområdet. "Där jobbas det nästan hela tiden", säger Anita.
I takvåningen lyser solen in genom fönstren och mitt i allt är Magnus och Anita glada för sin nya bostad.
– Folk går förbi här nere hela tiden. Fågellivet är helt nytt för mig, och jag tror att jag fångat en rördrom i kikaren. Fåren gick här i somras, och det är kor och hästar. Här är så fint, säger Anita som också njuter av koloniområdet som syns från deras terrass och all aktivitet som är där.
Vattnet var det som drog och nu de ser fram emot att få njuta av höst och vinter.
Känns det som hemma?
– Ja, det gör det, säger Magnus och Anita i en mun.