Exakt hur stora belopp som försvann spårlöst i samband med Obolskandalen är oklart än idag. Vem, vad och hur är också frågor som mycket väl kan följa de få som vet i graven. Det här är dock inte en dissektion av varken sanning eller det förflutna. Det här är en berättelse om hur en skandal upplevs från insidan och om hur allt kan bli till musik.
"I'm not sad, I just wanna be alone".
För några månader sedan kom Joe, tidigare Bo Johansson, tillbaka till Sverige efter nästan 25 år på vift. Nu jobbar han som lärare för flyktingar och är i full gång med att släppa ett album med musik från en lång karriär som låtskrivare. Raden från den egna låten I just want 2B alone agerar svar på frågan "Varför Sverige?". Det verkar alltid finnas en anekdot, referens eller historia bakom varje händelse som Joe berättar om. Resultatet blir att han är väldigt lätt att tro på.
– Jag har ett enormt behov av att vara ifred. Det är någon jävla Jesus-effekt med mig, jag får snabbt för mycket folk i min närhet. Nu är jag här, vill man ha stadspulsen så bor man inte i Skedet.
Ett otillräckligt försök till att kartlägga personligheten Joe Calvanelli: han utstrålar ett oborstat, intensivt driv men har samtidigt inrett sitt hem med återhållsam precision. Alla ord om hans vänner är fyllda med kärlek, samtidigt som människor överlag betraktas som falska och illvilliga svin. Vännen Roman Roth, trummis i bandet Simply Red, beskriver honom som varm, autentisk och väldigt roligt att umgås med.
– Joe lyckas vara trygg och intressant samtidigt. Precis som hans musik. Det är aldrig något skitsnack, allt är äkta. Han låter sig inte påverkas av vad folk vill höra, berättar Roman över telefon.
Vad Joe vill kalla vänskap kan räknas på ena handens fingrar. Att kalla honom för cynisk är inte långt från sanningen.
– Dels beror det på Asperger-diagnosen, dels på det liv jag levt. När jag blev förmögen i finansvärlden så fick jag plötsligt så mycket kompisar att det knappt var sant. Man måste vara riktigt dum i huvudet för att inte se igenom det och ju mer jag såg igenom, desto mer cynisk blev jag. Som väntat så fanns inte många kvar när det väl började storma, vilket inte direkt befrämjat min syn på mänskligheten.
Men några vänner har alltid stannat kvar. Roman är en av dem. Den framgångsrika producenten Daniel "Danny" Platisa en annan.
– Danny är världens lättaste människa att underskatta. Jag minns hur vi satt i soffan en dag och kollade på Eurovision när han plötsligt berättade att han jobbat med ett bidrag som slutade på sjätteplats. Det var Albaniens bidrag år 2004 med Anjeza Shahini. För honom var det ingen stor grej.
Trion har känt varandra i många år och idag hjälps de åt med Joes samlingsalbum. Roman och Danny har fått i uppgift att välja ut ett tiotal låtar till samlingsalbumet, samtidigt som de bidrar med produktion och skivbolag.
– De två första låtarna de valde, I just want 2B alone och Very north of everything, representerar mina känslor och mitt liv så perfekt. De känner mig verkligen. Jag är 54 år och ser inte någon direkt framtid, men jag hade velat spela mina låtar tillsammans med Roman och Danny. Antingen på en riktigt stor scen, eller på Bomber Bar i Motala. Det hade varit fantastiskt.
Med ett gammalt foto visar Joe hur han i princip föddes med gitarren i famnen. Redan som sextonåring kunde han leva som musiker, men då spelade han mest covers eller ackompanjemang. Först i helvetet, som Joe själv kallar det, fick lyrik en huvudroll. Misstankarna staplades på hög när Obol granskades, media och rättsväsendet sökte svar medan andra sökte avsluta hans liv. På en vingård i Toscana plockade han fram en bärbar inspelningsstudio.
– Jag gick runt bland olivträden och plötsligt hade jag börjat skriva texter. Har man gått igenom vad jag gjort och gör så sover man inte, man ältar varje beslut och undrar om saker kunde gjorts annorlunda. Jack Daniels räcker inte hur långt som helst. Musiken är min psykolog, den låter mig uttrycka känslor som verkligen betyder något. Utan musiken hade jag varit död.
Från texter till demos till karriär. När livet började stabiliseras åkte han till Dannys studio i Schweiz. Och så inleddes en resa som tog Joe till scener, artister och situationer på fler platser än de flesta hinner besöka under ett liv. De senaste fem åren har han livnärt sig på musiken i Tyskland.
Till vilken grad har din musik påverkats av Obolskandalen?
– Det går inte att komma ifrån vad som hände, inte ens när man pratar om musiken. Obols uppluckring har påverkat mig mer än någon annan upplevelse. Jag vill tro att det har gjort mig bättre. Att bli mångmiljonär ändrade mig också massor, men inte på ett bra sätt.
En något ihängande, kryptisk irritation går att avläsa när han pratar om bolaget och de omständigheter som följde.
– Jag har varit vansinnigt förbannad och bitter på hur otroligt korkade människor kan vara. Det äter mig fortfarande litegrann. Varken medie- eller rättsväsendet tror på vad jag säger, ingen gör det. Inte ens skattemyndigheten gör någonting, trots att jag har starka bevis mot den som faktiskt tog fyra miljoner euro.
Han förklarar hur han spelat in samtal och begärt ut fakturor som pekar ut en släkting till en styrelseledamot i Obol.
– Det är det enda jag vill veta idag, varför ingen vill ta i det här ens med tång. Allt annat är jag immun mot. Jag bryr mig inte längre om vad folk tänker om mig och jag försöker inte skylla ifrån mig. Mitt namn är förstört för all framtid, även om alla misstankar mot mig avskrevs för ett antal år sedan. Det enda jag vill är att den skyldige ska betala tillbaka kapitalet han stulit från investerarna. Jag tror nämligen att pengarna finns kvar i form av fastigheter i Kroatien.
Ångrar du något som hände i samband med Obol?
– Att jag inte dansade mediavalsen. Jag borde tagit diskussionen med pressen direkt.
Det är egentligen en annan historia, men med Joe är det svårt att inte låta sig dras med. Tillbaka till musiken. Exakt när samlingsalbumet kommer ut är inte bestämt, Roman berättar om planer på att ses i London över en öl för att diskutera saken i detalj. Säkert är dock att skivan kommer agera milstolpe i ett liv som saknar jämförelse. Kanske, när musiken får säga sitt, får Joe möjlighet att byta riktning. Och kanske får Motala den där spelningen på Bomber bar.