– "Stad" är inte en skyddad titel, så det finns inga formella hinder för att kalla en ort för en stad, säger Göran Söderström, pensionerad forskare, byggnadsantikvarie och författare som var med och skrev boken 600 år i Vadstena. Tillsammans med maken Axel Unnerbäck har han prisats för att på 60-talet ha räddat Vadstenas medeltida stadskärna från rivning.
Sveriges nationalatlas definierar tätorter med mer än 10 000 invånare som städer, och till den siffran når som bekant inte Vadstena. Enligt slutsatserna i rapporten ”Cityindex - definitioner av stad och stadskärna” av HUI research skulle inte heller Vadstena räknas som stad.
Men redan år 1400 fick Vadstena stadsprivilegier och blev snabbt Sveriges största och viktigaste pilgrimsort.
Sedan kommunreformen 1971 så saknar benämningen "stad" rättslig status och Axel Unnerbäck konstaterar att "stad" börjar suddas ut som begrepp innan han lämnar över luren till maken Göran Söderström.
– Jag tycker inte det är fel att kalla Vadstena för en stad. Trots den lilla storleken så har Vadstena en tydlig stadskaraktär med en stadskärna och tätorten "flyter" inte ut i kanterna. Det finns en tydlig avgränsning som är typisk för en stad, säger Göran Söderström.
Han jämför med den relativt jämnstora grannkommunen som han menar saknar den här stadskaraktären.
– Det vore löjligt att kalla Ödeshög för en stad. Det tror jag de flesta håller med om. Det är mer av ett stationssamhälle.