”Stängt p.g.a konflikt” står det på en skylt hos Sörbins snickeri i Vadstena. Den dagen verkar dock vara väldigt långt borta för Håkan Sörbin och hans son Henrik.
– Vi är rätt sansade bägge två, säger Henrik med ett leende.
– Fast Henrik är lugnare, jag kan vara lite härsig, erkänner Håkan.
– Och jag rätt envis, vill att saker ska göras på visst sätt, beskriver Henrik sig själv.
När Håkan Sörbin startade snickeriet 1979 handlade det om möbler och inredningar.
– Men snart var jag tvungen att ha nåt som folk inte kunde köpa på IKEA, så jag började tillverka trappor utan att veta så mycket om hur jag skulle göra. Jag vred och vände på bitarna, första trappan tog tre veckor. Nu gör vi en sån på en dag.
Sedan länge är måttbeställda trappor företagets specialitet och står för omkring 85 procent av omsättningen. Men man tillverkar också möbler, inredningar, fönster och dörrar.
Håkan var ensam om sitt snickeri fram till strax efter sekelskiftet då hans son undrade om han kunde få vara med.
– Jag hade inte frågat honom, jag trodde att Henrik ville göra nåt annat, även om han sommarjobbat här några år. Men visst kändes det kul, säger Håkan som menar att han nog fortfarande arbetat ensam om inte sonen kommit in.
Henrik hade mycket att lära.
– Jag försökte att inte tjata för mycket. Han fick prova sig fram, säger Håkan.
– Det går ju att titta och lära sig också, menar Henrik.
Inte så jättemycket prat då alltså. Inte nu heller, verkar det som.
– Vi känner varandra väl och behöver inte snacka så mycket.
Det märks när de båda tillsammans sätter ihop ett bord. Allt rullar på utan prat. Koncentrerat och metodiskt.
– Jag är rätt bekväm och nöter på i lugnt tempo, säger Håkan.
Med ålderns rätt, arbetsåren känns i hans 63-åriga kropp. Det är en av flera anledningar till att de numera oftast överlåter åt byggfirmor att montera de trappor de byggt.
– Det blir för stressigt annars, förklarar Henrik.
– Ja, vi ska vara i verkstan och jobba, det är är här vi tjänar våra pengar, menar Håkan.
Han har inga planer på att pensionera sig vid 65, men kanske gå ner i tid. Håkan tycker att det känns bra att snickeriet stannar i familjen.
När Henrik tog över ägarskapet 2007 tog han tag i marknadsföringen, via trycksaker och hemsida på internet.
– Sånt där är jag inte intresserad av. Men det har gett bra resultat, berömmer Håkan.
Han får en komplimang tillbaka.
– Pappa är finurlig, jag kommer aldrig att lära mig lika mycket om det här som han kan.