Hon är socionomen som hoppade av livskarusellen i huvudstaden för att bli volontär. Sedan mitten av augusti jobbar hon ideellt på Pilgrimscentrum i Vadstena. När MVT hälsar på är Elin uppe i att baka.
– Det ska bli pilgrimsbröd med nötter, mandel och annat gott i, säger hon.
För mat, husrum och en liten fickpeng jobbar hon med alla möjliga arbetsuppgifter.
– Det handlar mycket om själavård, många som kommer hit vill prata. En del behöver visst stöd medan andra bara är ensamma och söker gemenskap. Här finns mycket gemenskap och mycket värme, det är en icke dömande plats.
Berätta om hur en dag på jobbet kan se ut?
– Jag kommer hit och sätter på kaffet och dukar fram. De som besöker oss ska känna att det är som att komma hem. Jag går i mässan och så är vi några stycken som går hit och äter frukost efteråt. De som vill är välkomna att vara med i en grupp där man delar med sig av sina tankar, känslor och erfarenheter relaterat till dagens bibeltext. Vid tio börjar jag att baka, sedan stryker jag lite och tvättar. Om somrarna är det mycket turister. Snart ska vi starta en sorgegrupp.
Tidigare arbetade hon med barn med särskida behov och barn till missbrukare. Hon har även tjänstgjort inom vården.
Hon hoppade av ett fast jobb, hon var helt enkelt utbränd.
Vad ger det här dig?
– Alla möten med människor ger massor, det är folk från hela Sverige och andra länder. Här på PC finns ingen hierarki, alla är lika mycket värda. Det kristna budskapet lever här, det är inte bara tomma ord. Vi har en fruktansvärt bra chef. (Lars Cederlöw).
Berätta om ditt möte med Gud!
– Jag är ganska nykristen. Är uppvuxen i en antireligiös familj, men har alltid känt en längtan. För två och ett halvt år sedan fick jag nog av Stockholm, stressen och ekorrhjulet. Vänner sade till mig att åka till Berget i Rättvik på retreat. Jag som aldrig varit på en gudstjänst och inte visste vad nattvard var! Jag var mycket skeptisk till en början. Min första fråga var: Är alla rutinerade kristna här. Jag höll på att smälla av! Så kom jag att sitta bredvid en dominikansk syster och fick en uppenbarelse. Jesus satt vid mina fötter, han öppnade mina händer och tittade mig i ögonen och sade: Du har också lidit, du är en del av mig.
– Jag kände mig exkluderad när jag inte fick ta nattvarden eftersom jag inte var döpt. Då såg jag Jesus framför mig som gav mig nattvarden och sade: ”För mig är du inkluderad”. Det har varit en lång resa, inte bara halleluja och amen. Man måste ha tålamod.
Elin sade upp sig från jobbet och blev volontär.
– Något hände med mig. Jag känner det som att jag har fått tillbaka mitt värde - som inte ligger i att prestera. Jag har vågat släppa taget och behöver inte planera en massa för att känna tillit. Vissa dagar känner jag mig rotlös, men då försöker jag att hitta den fasta punkten i mig själv.
Vad säger din familj?
– i början tyckte de att jag borde hitta ett jobb, ta körkort och skaffa barn, men det är det här jag vill. Mycket handlar om att släppa andras eller sitt egos vilja och följa Guds röst, då blir det alltid bra.
Längtar du aldrig efter familj; man, barn, bil och små hundvalpar?
– Jo, det gör jag, den tanken har jag inte gett upp.
Hur bor du?
– Just nu bor jag i Hasses vardagsrum. tidigare bodde jag i Vätternkyrkans lägenhet. Jag har flyttat runt en del.
Elin är volontär på PC fram till mitten av december och sedan kommer hon tillbaka i april näst år och stannar till oktober.
Kan du tänka dig att stanna i Vadstena för gott?
– Ja, jag trivs här, säger Elin och tar itu med brödbakandet igen.