Han har varit brandman i 39 år och ser nu fram mot en pensionärstillvaro där han kan dyka djupt ner i brandmuseets samlingar i Vadstena. Det finns åtskilligt i gömmorna som bör komma upp i ljuset och visas upp för allmänheten.
Brandstationen i Vadstena började byggas 1952 och den färdigställdes 1954. Innan dess fanns stationen på Skänningegatan i hörnet där församlingshemmet nu finns.
– Man tog då hit material därifrån, det som inte användes längre. Det sattes ner här för att sparas, berättar Torbjörn.
Det äldsta föremålet som finns på museet är en gammal hästdragen brandspruta, som pumpades för hand.
– Jag har ingen aning om hur gammal den är men skulle tippa tidigt 1800-tal, säger Torbjörn och demonstrerar hur sprutan fungerade. Förutom den så finns några ytterligare motordrivna brandsprutor varav en är från 1914.
Torbjörn berättar vidare om olika kuriositeter från förr. Till exempel brandslangarna, som var tillverkade av läder och sammanfogade av nitar. Gamla hjälmar och rockar hänger i långa banor. Flertalet från 1800-talet och tidigt 1900-tal. Yxor, brandlarm och brandsläckare återfinns på väggarna. De tidiga brandlarmen bestod av en vev där man först skulle krossa glaset och sedan – enligt instruktionerna – veva tills brandkåren anlände.
Är det här museet öppet för allmänheten?
– Jag ska försöka se om det finns något intresse. I och med att jag från den 1 januari 2019 går i pension. Då tänkte jag att det finns lite att jobba med här nere. Göra i ordning och putsa.
Vilken är den mest dramatiska händelsen du varit med om som brandman?
– Det var nog när Helgeandshuset brann 1981. Vi fick larmet på kvällen och sedan jobbade jag i 22 timmar, var hemma i 3 timmar och jobbade sedan ytterligare 36 timmar.
I samlingen finns inte bara gamla föremål och prylar utan också bokföring och rullor där man upptecknat vilka som tjänstgjort, med namn och yrken.
– Det är gamla vadstenanamn, det är Hallin, Lundstedt, Wallin och massor av gamla kända namn och vilka yrken de hade. Det finns också nedtecknade ordningsregler. Den äldsta stationen finns det också bilder på, från 1874 - 75 tror jag det var, säger Torbjörn och fortsätter:
– För några år sedan fick vi 25 000 kronor av kommunen för att göra i ordning här. Men sedan har det bara stått. Sedan såg jag att det skulle bli den här museidagen (29 september 2018) då tänkte jag att vi skulle öppna det här. Så jag höll på i tre dagar för att ställa i ordning. Så det var första gången det här var öppet för allmänheten. Det var 87 stycken besökare som kom. Det tyckte jag var jättekul.
Blir det en fortsättning?
– Ja, det här kommer att fortsätta. Så länge jag kan hålla på så.
Finns det då föremål som man saknar i samlingen?
– Det finns bland annat en film från när Stadshotellet brann 1961. Den lånade vi ut till någon person. Filmen har vi aldrig fått tillbaka. Jag har hört att den finns digitaliserad, så den skulle jag gärna vilja ha tillbaka hit. Finns det någon som har gamla bilder och liknande så är de hjärtligt välkomna hit med materialet.
När larmet går nuförtiden åker du ut då?
– Nej, inte nu längre. Men jag saknar kamratskapet och sammanhållningen. Nuförtiden är det svårt att rekrytera folk men när jag började 1977 då var det kölista. Jag gillade det här jobbet så otroligt mycket. När man kan hjälpa både djur och människor, så finns det inget bättre.