1985 valdes hon in i styrelsen och satt då som sekreterare i tio år. 2005 greppade hon ordförandeklubban. Att Eivor Folkesson har ett brinnande intresse för friluftsliv behövs knappt nämnas.
Fast egentligen är det inte själva naturen i sig som har låtit hennes engagemang glöda. Nej, det är känslan när hon ser barns entusiasm över att få göra upp en eld, klättra i träd eller kolla in småkryp som fått Eivor att fortsätta med sitt ideella arbete.
– Jag minns när jag följde med mitt ena barnbarn till Skogsmulle första gången. Han ställde sig och tittade rakt upp på trädkronorna och sa: 'Farmor, träden når ju himlen'. Sedan kunde han stå länge och följa myror som vandrade längs en pinne. Han tyckte att det var så fascinerande, säger Eivor.
Läsplattan istället för skogen
Dock oroas hon över att allt fler barn föredrar att sitta inne med läsplattan i knäet istället för att vara ute.
– Vi som vuxna har ett jätteansvar. Jag tror att det är skadligt för barn att inte ha kontakt med naturen.
Hon upplever att många föräldrar tror att det krävs komplicerade, och många gånger påkostade, utflykter för att få barn engagerade – något som hon inte alls håller med om.
– Det är inget fel att åka till Kolmården och kolla på tigrar, men många gånger räcker det med att bara gå ut i skogen och tända en lägereld eller studera en myrstack. Barn tycker att sånt är jättespännande. De utvecklas på ett annat sätt när de får klättra och hänga i träd, säger Eivor.
Men intresset för friluftsliv i Vadstena har trots allt blivit större de senaste åren.
– Till exempel har vi numera kö till att få vara med i Skogsmulle. Och det är jätteroligt.
Började redan på 70-talet
Eivors engagemang i Friluftsfrämjandet i Vadstena startade i mitten av 1970-talet då hon gick en grundkurs med inriktning Skogsmulle. Sedan dess har hon bland annat varit ledare för Skogsknytte (som hon själv startade 1994), Strövare, Skogsmulle och Frilufsarna. En del av uppdragen har hon kvar än idag och tänker fortsätta med dem.
– Ja, jag ska fortfarande vara engagerad i verksamheten. Men jag lämnar styrelsen, och till en bra sådan. Det känns jätteskönt, säger 75-åringen som redan i höstas bestämde sig för att trappa ner.
– Åldern spelar ingen roll, säger Eivor och menar att så länge kroppen orkar kommer hon att fortsätta vara ute i naturen och vandra.
Linda Staaf, tidigare vice ordförande i föreningen, kommer nu att efterträda Eivor på ordförandeposten.