Fia Hobbs driver sitt företag hemifrån och hon jobbar med människor som befinner sig på olika platser i livet.
År 2000 fick hennes make Brians bästa vän i USA cancer, ett tungt besked som fick Fia att fundera över hur stödet till sjukdomsdrabbade med anhöriga ser ut i Sverige.
– Jag tog helikopterperspektivet. Cancerrehab fanns knappt då och jag tyckte det var ganska uselt, säger hon om sin slutsats.
Engagemanget växte med tiden och 2007 var hon med och byggde upp en ideell förening inom psykosocial onkologi och rehab.
– Jag fick en fantastisk insikt i svensk cancervård – och bristen på rehab.
Fia berättar hur hon under flera år hjälpte vänner att hantera och gå igenom olika diagnoser. Då kändes det inte som en börda, men 2010 blev livet en prövning också för Fia, som hade planerat att starta ett cancerrehab i Stockholm med en kollega.
På en vecka fick hon flera tunga besked.
– Min kollega dog, min man fick sin första diagnos och en av mina bästa väninnor diagnostiserades sista stadiet i lungcancer. Där gick gränsen och jag lade ner alla planer på att starta cancercentret.
När maken några år senare åter insjuknade förstod hon att det var illa. Hon avsade sig alla jobb och valde att fokusera på honom.
– Det var total ekonomisk kris, båda egenföretagare utan stöd. Samtidigt är det det bästa jag kunde ha gjort.
Fia Hobbs lever sedan januari 2021 i Vadstena. Under sitt 60-åriga liv har vägen lett henne från Visby till England, Sydeuropa, USA och Stockholm, där hon och maken levde i 28 år innan han avled 2018.
Fia utstrålar ett lugn och ler varmt under vårt samtal. Trots många tunga erfarenheter känns hon tillfreds med livet.
Det var i New York hon lärde känna Brian, låtskrivare och producent. Beslutet att flytta hem till Sverige togs när hon blev gravid med tvillingar 1992. På den tiden arbetade Fia på femstjärniga hotell, med massage och Qi gong, efter att ha vidareutbildat sig inom anatomi, patologi, fysiologi och akupunktur.
– Jag har alltid varit fascinerad av traditionell kinesisk medicin.
Whippethunden Lucy nöjer sig inte med att bara kura ihop sig i soffan i vardagsrummet bredvid matte. Hon vill att Fia lägger en pläd över hela kroppen.
– Hon brukar vilja ligga så, säger Fia och skrattar.
Helst vill whippethunden Lucy ligga under filten, men då syns hon inte på bild.
Fia fortsätter berätta om tiden då hon och maken etablerat sig i Stockholm och fått barn. När hon med bestämda kliv, med tvillingarna i vagn, gick in på en idrottsanläggning för att söka jobb. Tiden i New York hade gjort henne rättfram och hon hade i förväg konstaterat vilken kompetens som saknades på anläggningen.
Det var också här som hon för första gången mötte människor som blivit utbrända, ett nytt begrepp på 1990-talet.
Hon beskriver hur hon drivs av att försöka göra skillnad för andra.
Tillsammans med maken har hon skrivit boken "Reflections", om hopp, healing, att möta sina rädslor och finna en mening. I den finns makens blogginlägg från sjukdomstiden. Boken gavs ut två år efter hans död.
Fia säger att han blev hennes bästa läromästare, att som anhörig följa förloppet. Samtidigt vet hon att hennes egna erfarenheter av att jobba med sig själv, gjorde henne stark.
– Hade jag inte haft min bakgrund hade jag också vält.
Tillsammans med maken Brian, som gick bort i cancer 2018, skrevs boken "Reflections".
Efter att maken dött och pandemin slog till, kände Fia att hon inte ville bo kvar i Stockholm. Det var då som hon, utan någon som helst koppling till Vadstena, gjorde ett spontanbesök i juli 2020.
– Jag kom hit, parkerade och gick ner till vattnet. Jag såg strandpromenaden och de små vackra husen och tänkte: "här ska jag bo". Jag har alltid tagit väldigt snabba beslut när det gäller stora saker.
Hemifrån håller hon sina kurser i Qi gong, stresshantering, mindfullness och stödsamtal. Allt online numera.
Fia säger att för henne handlar det om att utvecklas och fortsätta vara nyfiken på livet.
– Jag lever fortfarande och behöver känna glädje.
Trots många sorger säger Fia Hobbs att för henne handlar livet om att utvecklas och fortsätta vara nyfiken.
Hon engagerar sig även i en ny ideell förening, Kropp-Sinne-Hälsa. De jobbar för att skapa mötesplatser för cancersjuka och anhöriga. Målet är att samarbeta med Regionalt Cancercentrum Sydöst, RCC, samt övriga regioner och kunna erbjuda hälsofrämjande cancerrehabilitiering, ta vid där sjukvården slutar.
– När man gått igenom sina behandlingar släpps man fri, det är ofta då man når dippen.
På mötesplatserna ska man kunna erbjuda hjälp med träning kost och samtal.
Hon vill även att prat om tumörer ska komma i andra hand.
– Vi vill skifta fokus, vad kan man stärka, mentalt, fysiskt och känslomässigt? Här ligger vården efter.