Anna Gullman leder Motala kammarkör och två körer i Vadstena. Den ena kören, Coro Domingo, har inte träffats sedan i mars. Den andra kören, Tonart, hade ett körläger i somras och några få tillfällen med repetitioner.
– Man kände lite hopp om att det skulle gå med två meters avstånd mellan varje person, säger hon.
Sedan Folkhälsomyndighetens skärpta allmänna råd har de inte setts alls.
När beskedet, den 22 oktober, kom om att man skulle öppna upp att höja publikgränsen från 50 till 300 personer tändes ett hopp.
– Då trodde vi in i det längsta att vi skulle kunna ha vår julkonsert i klosterkyrkan. Vi blev jättekreativa och tänkte att vi skulle få sjunga, men också att vi skulle få ge folk lite musik, glädje och hopp just kring jul, säger hon.
Mindre än en månad senare kom regeringens nya besked om att max åtta personer fick samlas.
–Det fanns ju inte en chans.
Körernas repetitioner inför julen börjar långt innan den planerade konserten.
– Det är många veckors arbete innan det blir en färdig produktion, säger hon.
Att inte få träffas och sjunga tillsammans är jobbigt för körmedlemmarna.
– Kören är som en andra familj och är en stor del i ens tillvaro. Att inte ha fått träffas på så lång tid gör att man känns "halv", på något vis. Fattas en stor bit av det som fyller en med glädje, säger Inga Larsson, andra sopran i kören Tonart.
Det går att sjunga hemma, men det går inte att jämföra med att sjunga i kören.
– Det är inte alls samma att sjunga själv som med ens kompisar. Vi lyfter varandra, gör att vi vågar mer och orkar att göra vårt bästa. Vi peppar varandra och gör varandra modigare. Trots att det är lite dystert just nu finns ändå en framtidstro och en förhoppning om att starta upp snart igen, säger Kristina Unga Carlberg, andra sopran i kören Coro Domingo.
Det innebär en stor saknad att inte få träffas och sjunga tillsammans.
– Mest saknar jag att träffas och skapa musikmagi tillsammans. Det är en sådan kraft i att sjunga tillsammans och att sprida glädje, säger Camilla Mellberg, första sopran i Tonart.
Hon berättar att det inte bara handlar om att sjunga utan att kören är en gemenskap och ett sammanhang som skapar starka vänskapsband.
– Ett av våra mänskliga behov är att bli sedd och bekräftad och det blir var och en genom kören. Det saknar jag. Att sjunga i kör får mig att må bra, säger hon.