Varje tisdag och fredag ökar pulsen på Wasagården. I samlingssalen kommer boende, och även en del utifrån, för att mjuka upp musklerna.
– Jag går hit varje gång, och hänger med på de rörelser som jag orkar och kan, säger Barbro Pettersson, en av de drygt 30 deltagarna som samlats den här tisdagen.
För henne är gymnastik viktigt och något som hon ägnat sig åt hela livet.
– Det är roligt och så skönt att sätta fart på kroppastollen. Efter passet unnar jag mig alltid en päronfestis ute i cafeterian.
Britta Lindgren är en annan trogen deltagare, och dessutom äldst i sällskapet. Att vara 103 år är inget hinder för att slippa undan gymnastiken.
– Efter stroken blev mina leder förstenade, så jag kan inte göra så mycket. Men det är skönt att röra på sig lite i alla fall, och roligt att komma hit. Vår instruktör är jättebra, säger hon.
Och känslorna är ömsesidiga. För träningsinstruktören Jane Råsten betyder det mycket att träffa de boende.
– Det ger mig så mycket glädje att komma hit. Jag får en kick, säger hon.
Jane Råsten har hållit i rörelseträningen i drygt två år och har stor erfarenhet av friskvård. Under 23 år arbetade hon som chef på Östergötlands friskvårdsförbund.
Att träna är viktigt både ur fysiskt och psykiskt syfte, menar hon.
– Den här halvtimmen har blivit en social aktivitet för både boende och personal, samtidigt som man får chans att röra på kroppen. Övningarna är viktiga även för de anställda som ofta har ont i axlar och armar. Men framför allt är det viktigt att ha roligt tillsammans.