– Det känns bra och roligt, vi ligger i fas inför premiären, säger Pontus Plaenge, grundare, skådespelare och konstnärlig ledare för Shakespearefabriken i Vadstena.
Vi träffar Pontus och regissören Ronny Danielsson på Shakespearefabriken, bara några dagar innan premiären av Argbiggan, med originaltiteln Så tuktas en argbigga.
– Nu längtar man efter att få spela för publik, säger Pontus. Premiären är så när som slutsåld.
Repetitionerna har pågått i sex veckor och arbetspassen har varit åtta timmar varje dag. Nu väntar 26 föreställningar de kommande veckorna och Pontus har i år en av huvudrollerna, Petruccio.
– Det är jag som tuktar, skrattar Pontus. I år är vi tre veteraner i ensemblen, tre som varit med tidigare och tre nya.
Pontus är initiativtagare till den årliga uppsättningen av Shakespeare i Vadstena. De startade 1996 med Shakespeare på Gräsgården och är sedan 2019 på Shakespearefabriken, strax söder om Vadstena.
– Vi har gjort 27 pjäser, men några har gjorts två gånger. Vi har en del kvar av hans 37 pjäser, men många är svåra, säger Pontus.
I år har de tagit in en extern regissör för första gången, Ronny Danielsson. Han har en gedigen erfarenhet från olika scener runt om i Sverige, bland annat operan i Malmö, Göteborg och Stockholm.
– Jag har tiggt mig in här kan man säga, skrattar Ronny. Jag var här förra året och tittade på pjäsen då. Jag gillar den här lokalen, detta är precis "My Rooths", jag gillar den här typen av ruffa lokaler.
– Tidigare har vi regisserat själva, säger Pontus, som har regisserat 15 själv. När Ronny frågade så tyckte jag att det var rätt tillfälle och rätt person.
Varför började ni med just Shakespeare?
– Det var en slump. Jag och några kompisar såg Kennet Branaghs filmatisering av Shakespeares "Mycket väsen för ingenting" och blev helt "hooked". De kom ridande på hästar i det Toskanska landskapet. Det var helt fantastiskt. Vi ville göra samma pjäs, men den första blev istället Romeo och Julia.
– Shakespeare var inte min husgud då, men jag blev mer begeistrad, ju fler pjäser vi gjorde.
Varför just Argbiggan i år?
– Den kom bara upp, säger Pontus. Ämnet är så svårt, att vi absolut ville göra det. Det är kontroversiellt med en kvinna som blir tuktad av sin man, men det är nödvändigt att berätta om. Patriarkatet regerar fortfarande världen. Det är bra med svåra grejer som får igång publiken, att man får tänka själv.