Bara Övertorneå har bättre resultat.
Bästa skolkommun är en rankning som jämför kommuner efter tio kriterier. Vadstena kommun placerar sig i år som nummer två av landets 290 jämförda kommuner.
– Det är väldigt roligt måste jag säga, säger kultur- och utbildningsnämndens ordförande Göran Fältgren (S).
– Jag tycker det är jätteroligt och framförallt för rekotorer och personalen, att de får ett kvitto på verksamheten, säger bildningschef Johan Wernström.
Vadstenas främsta styrkor är: andel barn i förskolan, resurser till undervisningen, utbildade lärare och andel godkända elever. Detta har bidragit till Vadstenas toppplacering.
– Vi har goda förutsättningar för att leverera god undervisning, säger Wernström.
Fältgren lyfter fram helheten som förklaring.
– Jag tror att det beror på att vi har samsyn rakt igenom hela skolsystemet på alla nivåer från politiken till pedagogiken. Det innebär att alla drar åt samma håll. Att man tillsätter tillräckligt med resurser är också viktigt, säger han.
Göran Fältgren påpekar att eleven alltid ska vara i fokus och att undervisningen anpassas utifrån den enskilda elevens behov.
Vadstena har en hög andel behöriga lärare och i Vadstena var 85 procent av eleverna i årskurs nio godkända i samtliga ämnen. Johan Wernström påpekar att det ständigt pågår ett arbete med att klättra på den skalan.
– Det är viktigt att poängtera att det är alla, ända från förskola och upp till högstadiet, som ligger bakom de goda resultaten. Inte bara ett bra högstadium utan det är hela skolgången, säger Fältgren.
Vadstena kommun har bara en verklig svaghet. När det gäller andel elever som fullföljer sin gymnasieutbildning ligger Vadstena förhållandevis dåligt till. Bara 66 procent av eleverna tog gymnasieexamen efter tre år. Där placerar sig Vadstena på plats 203 av landets kommuner. Den senaste statistiken visar dessutom på en försämrad utveckling jämfört med förra året resultat.
Wernström påpekar att det kan variera mellan årskullar, men samtidigt kan bero på olika saker. Exakt vad det beror på vet man inte.
– Här skulle vi behöva ha en dialog tillsammans med gymnasieskolan. Vad man ser för orsaker till att man väljer att inte fullfölja sin gymnasieutbildning och vad vi kan sätta in för insatser, säger han.
Det handlar inte om fler elever än att de kan titta på varje enskilt avhopp för att kartlägga orsakerna.