Han har alldeles nyligen landat med familjen i Vadstena. Närmast från en tjänst som komminister i Gävle där han har arbetat sedan 2011. Han har på ett sätt jobbat sig söderut i landet då Rickard Borgenback från början kommer från Piteå. Där började han sin bana som projektledare och platschef inom kommunen innan han började studera till präst.
– Född och uppvuxen i Piteå som ligger vid Norrbottens kustland. Det var väl en ganska oväntad sak för mig, dels att bli präst men sedan också att Gud kallade oss till uppbrott, som jag vill förstå det. Då till att komma till Gävle som jag inte hade någon relation till tidigare.
Vägen till prästyrket beskriver Rickard som att en avgörande faktor var när han och hans fru Helena fick sitt fjärde barn. Sonen hade ett medfött allvarligt hjärtfel.
– Både jag och min fru kom ju förstås att påbörja en resa i det, att det förändrade mycket i livet. Vi hade då också påbörjat en resa i att lära kyrkan och vi var nya i det kyrkliga sammanhanget. När vi då fick ett sjukt barn då kom tron att bli så oerhört relevant på ett nytt sätt för oss.
Men tron har du alltid haft med dig under din uppväxt?
– Ja, men jag har inte betecknat mig som aktivt kristen. Jag är visserligen döpt och konfirmerad, uppvuxen i en from bygd, då Piteå är känt för sin lågkyrkliga väckelsefromhet. Så jag har alltid haft det där runt om mig men det var inte självklart på något sätt. Det tog lite lång tid och det var en sen kallelse för mig.
Du ser det som en kallelse när ni fick er son som hade hjärtfel?
– Ja, till kallet att bli präst. Det kom efter det att vi gått igenom den värsta tiden, sjukdomsvistelsen och vi kastades mellan hopp och förtvivlan.
Rickard beskriver det som han i sitt tidigare arbete inom Piteå kommun var väldigt engagerad och att det här nu följde honom men ändrade karaktär.
– Det här med att hjälpa människor, möta människor i deras nöd och deras längtan och att få dela med mig av det jag erfarit. Att bli buren av tron i den svåra tiden. Där kom då en kallelse att bli präst. Då kände jag att Gud har kallat mig till det här. Då får jag väl prova att följa Honom.
Rickard Borgenback ser sig själv som en naturmänniska som alltid funnit sin andlighet i fjällen, i naturen. Vilket han tror många svenska känner igen sig i. När han sedan fick möta den kristna tron i naturen så blev det en stark känsla, enkelheten, att få fira mässa ute på fjället. Långt borta från de förgyllda sammanhangen och de pampiga katedralerna.
– Fjällen, naturen, är ju den största katedralen. Det är väl också därför som pilgrimsrörelsen möter människor på ett annat sätt hos de som normalt inte syns så ofta i kyrkbänkarna.
– Livet är en resa. Att göra en pilgrimsvandring är också en resa som påverkar och ger oss perspektiv på tillvaron. Den bästa bild jag känner är; när man är på fjällvandring kommer man ibland på vissa höjder där man får en utblick över tillvaron. Man kan se att därifrån har vi gått och dit är vi på väg. Så tänker jag som med en pilgrimsvandring, det hjälper oss att få perspektiv på tillvaron. De 7 nyckelorden vi jobbar med: långsamhet, frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, andlighet och delande.
– Om man ser till hur vi pilgrimsvandrar i dag så finns det väl olika typer av motiv men för många är det nog att man söker ett fördjupat liv. Man söker mening och man kanske också vill ha ett rimligare liv.