Det var en god man som lämnade in ett klagomål där socialnämnden fick kritik för hur de hanterat ett ärende rörande LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Den berörda personen hade lämnat in en ansökan om ledsagning, men efter över ett år inte fått något beslut. Handläggningen tog så lång tid att hen, enligt ansökan, hann försämras i sin sjukdom.
IVO fastslår att "nämnden har åsidosatt den enskildes rättssäkerhet, då det tagit orimligt lång tid att handlägga den enskildes ansökan om insats enligt LSS".
Nämnden har, skriver IVO, "en serviceskyldighet som innebär att kontakten med myndigheten ska för den enskilde vara smidig och enkel". Det har i detta fall gått lång tid innan handläggare och god man fått kontakt med varandra, något som IVO inte kan vara en ursäkt för den orimliga handläggningstiden. "Det finns flera sätt att komma i kontakt med personer än bara telefonsamtal", skriver IVO.
Nämnden har framhållit att en orsak till fördröjningen var att läkarutlåtanden varit otillräckliga. Där påpekar emellertid IVO att nämnden har en skyldighet att hjälpa den enskilde och själv hämta in nödvändiga uppgifter, för att undvika oskäliga dröjsmål. IVO menar att handläggningen under långa tid varit för passiv.
Inspektionen avslutar nu ärendet, men skriver att de förutsätter att nämnden fortsättningsvis tar ansvar och ser till att ärenden handläggs med den skyndsamhet som lagen föreskriver.