Experter: Rymdskrot bidrar till hotande lavin

Rysslands robotskjutning av en satellit fĂ„r ses som en signal till övriga lĂ€nder om landets kapacitet. Men det Ă€r en riskfylld styrkedemonstration. I vĂ€rsta fall bidrar de tusentals satellitbitarna till en skrotlavin – med ödesdigra följder.

Ny besÀttning lÀmnar jorden för att ta vid pÄ Internationella rymdstationen, ISS, i april i Är. VÀl dÀr Àr kringfarande skrot en uppenbar fara.

Ny besÀttning lÀmnar jorden för att ta vid pÄ Internationella rymdstationen, ISS, i april i Är. VÀl dÀr Àr kringfarande skrot en uppenbar fara.

Foto: Roskosmos/AP/TT

Rymden2021-11-16 20:14

– LĂ€get Ă€r allvarligt. Kollisionen förvĂ€rrar en redan problematisk situation med rymdskrot i jordens nĂ€rhet. Vi mĂ„ste vara försiktiga med nĂ€rmiljön för att kunna fortsĂ€tta anvĂ€nda rymden för navigation, vĂ€derprognoser, telekommunikation och andra tjĂ€nster, sĂ€ger Johan Köhler, chef för Rymdstyrelsens avdelning för forskning och utveckling.

Även Johan Kero, forskningsledare vid Institutet för rymdfysik i Kiruna, bedömer situationen som allvarlig.

– Det finns redan ett antal högriskbanor runt jorden, vilket har att göra med att det skett kollisioner mellan satelliter och skrot i dem. Detta ökar risken för fler sĂ„dana högriskbanor, sĂ€ger han.

Visar vad de kan

Problemet med en stadigt ökande mĂ€ngd skrot i omlopp runt jorden Ă€r vĂ€lkĂ€nt sedan lĂ€nge bland alla rymdaktörer. SĂ„ varför valde Ryssland att Ă€ndĂ„ lĂ„ta en robot splittra en cirka tvĂ„ ton tung satellit i 1 500 större bitar och orĂ€kneliga fragment?

– Med den hĂ€r demonstrationen visar Ryssland att de kan skjuta ned sina egna satelliter. DĂ€rmed visar de ocksĂ„ att de kan skjuta ned andras satelliter. Jag tĂ€nker mig att Ryssland i det hĂ€r lĂ€get vĂ€rderade att visa denna förmĂ„ga högre Ă€n konsekvensen pĂ„ rymdmiljön, sĂ€ger Johan Köhler.

Den ryska satellitdestruktionen Àventyrade omedelbart sÀkerheten för Internationella rymdstationen (ISS).

– Men den stora effekten Ă€r att man försĂ€mrar hela rymdmiljön. Det leder i andra hand till att bland annat rymdstationer drabbas av en ökad risk, sĂ€ger Johan Köhler och syftar pĂ„ kollisionsrisken med skrotbitar.

Dröjer Är

Som en direkt följd av kollisionen katalogiseras alla nya skrotobjekt och nya kollisionsvarningar utfÀrdas. Allt för att minska riskerna.

– Eftersom satelliten ursprungligen flög pĂ„ förhĂ„llandevis lĂ„g höjd kan man hoppas att det mesta av det nya skrotet försvinner ner i atmosfĂ€ren och brinner upp inom nĂ„gra Ă„r. Men vĂ„r erfarenhet Ă€r att skrotet efter en sĂ„dan hĂ€r kollision sprids Ă€ven uppĂ„t, lĂ€ngre ut frĂ„n jorden. Och dĂ„ tar det lĂ€ngre tid innan det tar sig tillbaka till atmosfĂ€ren, sĂ€ger Johan Köhler.

Och i vÀrsta fall, vad hÀnder dÄ?

– Att vi nĂ„r den punkt dĂ€r mĂ€ngden rymdskrot skenar. NĂ€r det sker en kollision alstras nytt rymdskrot som i sin tur krockar med gammalt rymdskrot, och det uppstĂ„r en lavineffekt. DĂ„ hamnar vi i ett lĂ€ge dĂ€r delar av vĂ„rt nĂ€romrĂ„de inte gĂ„r att anvĂ€nda för rymdfart, sĂ€ger Johan Köhler.

Borde lÀrt sig

Ryssland Àr inte först med att lÄta en robot förstöra en satellit. Kina, USA och Indien har gjort detsamma. Men USA spar inte pÄ krutet i sin kritik mot Ryssland.

– Ilskan ska tolkas som att Ryssland borde ha lĂ€rt sig bĂ€ttre. Jag tror att USA, som gjorde ett test 2008, hade en bild att skrotet skulle försvinna ganska snabbt, men det gjorde det inte, sĂ€ger Johan Kero.

Löper vi risk att fÄ fler rapporter om satellitnedskjutningar?

– Jag hade hoppats kunna svara att detta var sista gĂ„ngen, men det kan finnas fler aktörer som aspirerar pĂ„ att visa sin förmĂ„ga, sĂ€ger Johan Kero.

Fakta: Satelliter

Forskningssatellit: Exempelvis den svenskbyggda Odin, fortfarande igÄng efter 20 Är i rymden. Förser forskare med data om den övre atmosfÀren och har dÀrmed bidragit till kartlÀggning av förÀndringar i ozonlagret.

VÀdersatellit: Exempelvis europeiska satellitsystemet Meteosat, med fyra geostationÀra satelliter. SMHI anvÀnder sig av Meteosat-10 och Meteosat-11 som bÄda tÀcker Europa.

Kommunikationssatelliter: Den första privat bekostade kommunikationssatelliten var Telstar, som Nasa sÀnde upp i juli 1962. Telstar provade för första gÄngen överföring av tv-bilder mellan USA och Europa. Den nutida och uppmÀrksammade Starlink-satsningen har som mÄl att förse hela vÀrlden med snabbt bredband via tiotusentals satelliter.

Satelliter för navigering: Det mest kÀnda satellitnavigationssystemet Àr GPS, utvecklat av det amerikanska försvaret. Det ryska systemet benÀmns Glonass, det kinesiska Beidou och det europeiska, civila systemet Galileo.

KĂ€llor: NE, SMHI, Rymdstyrelsen

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!