ââLĂ€get Ă€r allvarligt. Kollisionen förvĂ€rrar en redan problematisk situation med rymdskrot i jordens nĂ€rhet. Vi mĂ„ste vara försiktiga med nĂ€rmiljön för att kunna fortsĂ€tta anvĂ€nda rymden för navigation, vĂ€derprognoser, telekommunikation och andra tjĂ€nster, sĂ€ger Johan Köhler, chef för Rymdstyrelsens avdelning för forskning och utveckling.
Ăven Johan Kero, forskningsledare vid Institutet för rymdfysik i Kiruna, bedömer situationen som allvarlig.
ââDet finns redan ett antal högriskbanor runt jorden, vilket har att göra med att det skett kollisioner mellan satelliter och skrot i dem. Detta ökar risken för fler sĂ„dana högriskbanor, sĂ€ger han.
Visar vad de kan
Problemet med en stadigt ökande mÀngd skrot i omlopp runt jorden Àr vÀlkÀnt sedan lÀnge bland alla rymdaktörer. SÄ varför valde Ryssland att ÀndÄ lÄta en robot splittra en cirka tvÄ ton tung satellit i 1 500 större bitar och orÀkneliga fragment?
ââMed den hĂ€r demonstrationen visar Ryssland att de kan skjuta ned sina egna satelliter. DĂ€rmed visar de ocksĂ„ att de kan skjuta ned andras satelliter. Jag tĂ€nker mig att Ryssland i det hĂ€r lĂ€get vĂ€rderade att visa denna förmĂ„ga högre Ă€n konsekvensen pĂ„ rymdmiljön, sĂ€ger Johan Köhler.
Den ryska satellitdestruktionen Àventyrade omedelbart sÀkerheten för Internationella rymdstationen (ISS).
ââMen den stora effekten Ă€r att man försĂ€mrar hela rymdmiljön. Det leder i andra hand till att bland annat rymdstationer drabbas av en ökad risk, sĂ€ger Johan Köhler och syftar pĂ„ kollisionsrisken med skrotbitar.
Dröjer Är
Som en direkt följd av kollisionen katalogiseras alla nya skrotobjekt och nya kollisionsvarningar utfÀrdas. Allt för att minska riskerna.
ââEftersom satelliten ursprungligen flög pĂ„ förhĂ„llandevis lĂ„g höjd kan man hoppas att det mesta av det nya skrotet försvinner ner i atmosfĂ€ren och brinner upp inom nĂ„gra Ă„r. Men vĂ„r erfarenhet Ă€r att skrotet efter en sĂ„dan hĂ€r kollision sprids Ă€ven uppĂ„t, lĂ€ngre ut frĂ„n jorden. Och dĂ„ tar det lĂ€ngre tid innan det tar sig tillbaka till atmosfĂ€ren, sĂ€ger Johan Köhler.
Och i vÀrsta fall, vad hÀnder dÄ?
ââAtt vi nĂ„r den punkt dĂ€r mĂ€ngden rymdskrot skenar. NĂ€r det sker en kollision alstras nytt rymdskrot som i sin tur krockar med gammalt rymdskrot, och det uppstĂ„r en lavineffekt. DĂ„ hamnar vi i ett lĂ€ge dĂ€r delar av vĂ„rt nĂ€romrĂ„de inte gĂ„r att anvĂ€nda för rymdfart, sĂ€ger Johan Köhler.
Borde lÀrt sig
Ryssland Àr inte först med att lÄta en robot förstöra en satellit. Kina, USA och Indien har gjort detsamma. Men USA spar inte pÄ krutet i sin kritik mot Ryssland.
ââIlskan ska tolkas som att Ryssland borde ha lĂ€rt sig bĂ€ttre. Jag tror att USA, som gjorde ett test 2008, hade en bild att skrotet skulle försvinna ganska snabbt, men det gjorde det inte, sĂ€ger Johan Kero.
Löper vi risk att fÄ fler rapporter om satellitnedskjutningar?
ââJag hade hoppats kunna svara att detta var sista gĂ„ngen, men det kan finnas fler aktörer som aspirerar pĂ„ att visa sin förmĂ„ga, sĂ€ger Johan Kero.