Under söndagen framkom att såväl kristna som sunni- och shiamuslimskt grundade partier i landets komplicerade politiska landskap står bakom att nominera Adib till det som i alla fall utifrån sett ser ut att vara ett närmast omöjligt uppdrag.
Flera regeringar har avgått inför enorma och envist ihållande folkliga protester, som emellanåt också varit våldsamma, på landets gator och torg. Ilskan mot landets elit drivs av krav på konstitutionella förändringar och hårda tag mot den utbredda korruptionen.
Dessutom fick den enorma explosionsolyckan i huvudstaden Beiruts hamn den 4 augusti ett redan svårt läge att förvärras ytterligare när närmare 190 människor dödades, 6 500 skadades och omkring 300 000 fick sina bostäder förstörda eller skadade.
Ekonomiskt kaos
Som bakgrund ligger hela tiden den kollapsade ekonomin och valutan, statens skuldsättning, skenande fattigdom och hotet om statsbankrutt – för att inte tala om riskerna för ett nytt inbördeskrig i det djupt splittrade landet.
Frågan är alltså om Mustafa Adib ens vill ha jobbet, men hur som helst tycks han vara den av partierna utvalde. Han kan bli officiellt nominerad som ny regeringsbildare någon av de kommande dagarna, och på måndagen ska president Michel Aoun hålla överläggningar med partierna – men själva regeringsbildningen kan ta månader.
Adib har en examen i juridik och statsvetenskap och var universitetslektor innan han 2013 blev ambassadör i Tyskland.
Vad säger demonstranterna?
Men frågan är också vad de auktoritetströtta demonstranterna på gatorna tycker. Den politiska eliten i Libanon är liten – och Mustafa Adib är nära allierad med sunnimuslimen Najib Mikati, en miljardär som två gånger varit landets premiärminister.
I ett tv-sänt anförande underströk president Aoun behovet av reformer för att minska religionens inflytande på landets politik och att Libanon ska vara en sekulär stat.
Enligt honom är det enda sättet att "skydda och upprätthålla pluralismen" och skapa reell nationell enighet. Aoun ska kalla till diskussioner med samhällets olika aktörer om hur det ska kunna gå till.
– Tiden har kommit. Det finns ett behov att utvecklas, modifiera, förändra systemet.