Videon är inte längre tillgänglig
Platsen är Ukna kyrka och just den här fredagen väntar en begravning bara några timmar efter vårt möte. Erik Gruvebäck ska själv framföra en sång vid begravningen, en dem som är på frammarsch som begravningsmusik.
"Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs...", börjar han sjunga och det är vackert så det förslår när tonerna av Mando Diaos Frödingtolkning Strövtåg i hembygden ljuder ut över det rena och avskalade kyrkorummet.
Just hembygdsromantiska stycken förekommer ibland, enligt Erik Gruvebäck, vid begravningar på landsbygden. Men generellt tycker han inte att geografin har så stor betydelse för vilken begravningsmusik som väljs.
– Mest är det generationstillhörigheten som är skillnaden. Vår relation till musiken ser olika ut mellan generationerna och därför varierar önskemålen.
Känner sig som en jukebox
Efter mer än 20 år som kyrkomusiker satte Erik Gruvebäck för ett år sedan på sig prästkappan. Nu är han tillbaka i Valdemarsviks församling, där han tidigare arbetat som kantor.
Själv tror han att rollbytet gynnar den framtoning musiken får i hans gudstjänster.
– Som kyrkomusiker känner man sig ibland som en jukebox som bara blir ombedd att spela det som andra bestämmer. Jag vill sätta musikern i främsta rummet då musiken är en sådan viktig del av gudstjänsten.
Populärmusikens låtar går att omtolka
En av grundbultarna vid en kristen begravning är, enligt Erik Gruvebäck, att vi inte vet så mycket, men att vi har ett starkt hopp om att vi ska leva vidare. Och många av populärmusikens låtar går att omtolka så att det kristna budskapet når fram, menar han.
Egna profana begravningsfavoriter är Ted Gärdestads verk, som Himlen är oskyldigt blå och För kärlekens skull.
– Jag har spelat mycket av hans musik även med mitt band, Gruvebäcks kapell, berättar han.
Även Andrea Bocellis megahit Time to say goodbye, eller på italienska Con te partiro, är en personlig favorit.
– Den har jag sjungit mycket, den är jättefin och bra att ha som utgångspunkt för predikan. Jag gillar budskapet: vi är aldrig ensamma, varken i liv eller död.
Vi behöver tröst och hopp
Även när det gäller psalmerna är utgångspunkten i de allra mest populära att det finns tröst och hopp och det är nog det som har gjort att flera ljusare psalmer tagit sig in bland begravningsfavoriterna, tror Erik Gruvebäck.
– Psalm 256, Var inte rädd, är en fantastisk psalm. Och nummer 798, Som liljan på sin äng, är otroligt vacker och skriven på en gammal folkmelodi.
– De handlar om livet, hoppet, trösten och tilliten till Gud. Döden är så påtaglig och sorgen och saknaden så stor ändå, så jag tror att många känner att det behöver vi inte älta. Det vi i stället behöver är tröst och hopp.
Han nämner psalmförfattarinnan Lina Sandell som ett lysande exempel.
– Hon var med om mycket tragiskt i livet men är den som har skrivit de mest trösterika psalmerna. Och det är nog så, att när vi lider som mest behöver vi tröst, inte mer lidande. Det är ingen slump att lovsången sjungs starkast i kåkstäder och slum.