Tidiga och stressiga morgnar med små barn där bägge föräldrarna pendlade till sina jobb. Så kan det se ut för många och så även för Lina Nilssons familj fram till för några år sedan. Lina hade dåligt samvete både gentemot både barnen och sitt arbete där tiden inte riktigt räckte åt något håll.
– Så här kan vi inte ha det, hur ska vi få vårt livspussel att fungera? Vi satte oss ner och pratade om vår situation, säger Lina. Hur vi skulle lösa det helt enkelt.
Lina arbetade då som biolog inom mikrobiologi på Universitetssjukhuset i Linköping. Hennes sambo hade nyligen startat eget företag och hann inte riktigt med det administrativa.
– Under vårt samtal vävdes plötsligt allt samman och vi fann en bra lösning. Vi bestämde oss för att jag skulle ta tjänstledigt, säger Lina. Jag skulle ta hand om det administrativa i hans företag och kunde på så sätt arbeta hemifrån.
Lina ansökte om tjänstledigt men fick det inte beviljat. Då sa hon upp sig istället. Det fanns inget alternativ tyckte de.
Det är nu fyra år sedan de ändrade sin livsstil, och det är stor skillnad hemma sedan dess. Mindre stress och mer tid för barnen. Lina som alltid har varit intresserad av växter såg nu dessutom sin möjlighet att odla ännu mer blommor och växter.
– En vän till mig var på besök och såg alla mina blommor. Hon tyckte att jag skulle starta ett Instagramkonto för min trädgård och blommorna. Så jag gjorde det.
Lina la ut bilder på buketter hon gjort. Hon fick många följare på Instagram och människor börja höra av sig till henne. De undrade om det gick att köpa hennes buketter.
– Jag såg nu möjligheten att även kunna arbeta med mina blommor och startade ett eget företag. Det är drygt ett år sedan. Jag har en så kallad blomsterkiosk hemma i trädgården där man kan handla mina buketter jag gör på morgonen.
– Intresset för lokalt odlade och mer miljövänliga blommor har verkligen ökat på senare tid.
När barnen är i skolan varvar Lina de administrativa arbetsuppgifterna med att sköta om sina blomsterodlingar.
– Vi lever ett mindre stressigt liv nu, vi har valt vår väg i livet och tycker att det är jättebra. Men vi tar ett år i taget. När barnen blir större kanske jag vill ut i ett annat arbetsliv igen.