I tio år har Marion ägt gården i Hindstorp tillsammans med Peter. Till gården hör cirka 3,5 hektar mark.
– Jag är ju född och uppvuxen i Österrike men redan som sexåring berättade jag för alla att jag skulle flytta till Sverige så fort jag kunde, säger hon och skrattar.
Vi möts vid familjens röda villa på gården i Hindstorp, strax utanför Tjällmo, här har de bott de senaste i sex åren.
– Vi bodde tidigare i Finspång där min man Peter är ifrån, men vi hittade den här gården och har väl i princip renoverat stället sen dess, säger hon och ler.
Vad var det som fick dig att bli så fascinerad av just Sverige?
– Pippi Långstrump faktiskt, säger Marion med ett skratt. Hon är lite som mig, har svårt att sitta stilla och har alltid något på gång. Sen har jag sen barnsben varit en hästtjej. Att få bo som Pippi med sin häst och djur var väl en barndomsdröm som nu är sann.
– Men vi har ingen apa här utan bara hästar, katter och kaniner. Min mamma kunde bli galen på mig när jag berättade för människor, på ett mycket övertygande sätt, att jag egentligen var adopterad från Sverige, säger Marion med ett skratt.
Det var först Pippi Långstrump som fick Marion att vilja flytta till Sverige. Att bo i ett hus med sin häst och husdjur var något hon drömde om.
Hon valde tidigt ett yrke som även kunde ge anställning internationellt.
– Jag studerade till sjuksköterska i Österrike och arbetade sedan på ett sjukhus en kort period. Därefter tog jag som 25-åring mina sparpengar och min häst och flyttade till Helsingborg.
Hon hade räknat ut att sparpengarna skulle räcka i ungefär ett år.
Varför valde du att bosätta dig i just Helsingborg?
– Det var första stället där jag hittade en bostad. Det var en gård där jag kunde ha min häst, så jag körde på det. Jag kunde ingen svenska utan pratade mest engelska med tjejerna i stallet. De tröttnade snabbt på det och jag hade egentligen inget annat val än att snabbt lära mig svenska.
I Helsingborg träffade hon en man som var kanadensisk militär. De flyttade till Kanada där Marion stannade i tre år.
– Vi bodde då på olika militärbaser runt om i Kanada. Det var ett kul liv just då, men samtidigt arbetsamt att ständigt behöva flytta.
Det hon främst tar med mig från Kanada är horsemanship, en metod som hon bekantade sig med i ett stall i närheten av en militärbas.
– På ett naturligt sätt lär man sig hur man bygger upp relationen mellan häst och människa. Det innebär att man lär sig hur hästen reagerar och agerar, och hur man kan undvika problem genom att ha kunskap om hästens natur.
Marions häst följer efter sin ägare i hagen och kommer gnäggandes till grinden när hon ropar.
När relationen med den kanadensiske militären tog slut flyttade Marion, efter en kort vistelse i Österrike, till Helsingborg igen. Men hon tog ett jobb inom vården i Danmark.
– Min titel var social- och sundhetsassistent. Det handlade om att inte bara behandla sjukdomen, utan även inkludera det sociala i sjukdomsbilden. Jag gillar Danmarks arbetssätt, där är man rak och ärlig och säger vad man tycker. Sånt gillar jag.
Är det inte likadant i Sverige tycker du?
– Nej, det skulle jag inte säga rent generellt. Här är det mer mellanmjölk. Får man inte som man vill i Danmark blir det strejk tills arbetarna blir hörda. I Sverige upplever jag att många finner sig i saker som man egentligen kanske inte är nöjd med.
Kan du ge något exempel på vad du menar?
– Scheman och arbetstider. Saker som ofta kan vara enkla att lösa om man jobbar tillsammans och kan förenkla vardagen för exempelvis föräldrar och deras barn.
Det var intresset för hästar som fick Marion och sambon Peter att hitta varandra.
Innan Marion träffade sin nuvarande man Peter var hon säker på att hon inte vill ha barn. Men det ändrades snabbt.
– Jag ville hålla på med mina hästar och såg inte utrymme för barn. Nu önskar jag att jag träffat Peter tio år tidigare och att vi hunnit skaffa fler barn.
Tillsammans har de dottern Ylva, 7 år och Peter har två vuxna döttrar sen tidigare.
Hur träffades du och Peter?
– Genom intresset för hästar. Peter har ridit hela sitt liv och jag kände genast att det klickade mellan oss. Vi är båda inbitna hästmänniskor och det är väldigt roligt att få dela det intresset tillsammans.Vi är båda lite nördiga när det kommer till våra hästar.
Marions dotter Ylva, 7 år, har också ett stort hästintresse. Hon rider på ridskola och har egen sköthäst. Förhoppningsvis kommer hon att få en egen ponny på gården i framtiden.
Då är ju frågan, renoverade ni stallet eller huset först när ni flyttade hit?
– Stallet, säger Marion och skrattar högt.
Och byggprojekten rullar vidare, nu ska de renovera klart övervåningen och bygga en ridbana.
– Sen har jag även kommit igång och engagerat mig politiskt genom facket, så det ska jag utveckla mer. Som sagt gör jag sällan saker varken enkelt eller långsamt. Det är full fart.
Marion bor med sin familj på en gård i Hinstorp utanför Tjällmo.
Marion berättar att de djur som kommer till gården är där för att stanna. Hennes och Peters hästar är 19 år gamla.
Marion Princic är uppväxt i Österrike, men sa tidigt att hon ville flytta till Sverige när hon blev stor. Och så blev det, nu bor hon på en gård i Tjällmo.