Kajsa Daun bor i utkanten av Tjällmo, och har nyligen startat en Facebookgrupp för trädgårdsintresserade Tjällmobor. Tanken är enkel, man besöker varandra och lär och inspireras av allas olika erfarenheter.
Nyligen ägde den första träffen rum, hemma hos Kajsa och med ett tiotal deltagare. Familjen Daun bor på gården Sisseryd där Tjällmoslätten övergår till skog. Den här sommaren är familjens första på det nya bostället, men planterandet och odlandet har redan kommit långt.
– Jag var länge på väg att bli florist, men så blev det inte. Trädgårdsintresset fick bli en fritidssysselsättning, säger Kajsa.
Varför startade du den här gruppen?
– Jo men jag är ju så nyfiken på andras trädgårdar, och jag vill kunna byta växter och ta sticklingar. Och man kan ju inte knalla in i någon annans trädgård och bara ta för sig. Så då var det givet att vi skulle ha en grupp som träffas hemma hos varandra.
Nu hade ett tiotal entusiaster samlats, samtliga kvinnor.
Varför är det inte några killar med i gruppen?
– Trädgård är inte särskilt macho, menade Ulrika Adamsson Shawakh, som har sommarstuga i trakten.
Kajsa Daun tror att formatet, att träffas i grupp och lära av varandra, inte är optimalt för killar, de vill mera kunna leverera svar än ställa frågor.
Kajsas man, Patrik, invänder dock och påpekar att han har startat en Facebookgrupp för tobaksodlare, och där är det minsann bara killar...
– Jag gick med i gruppen för trädgårdsintresserade som nyinflyttad, mycket för att få sociala kontakter, berättar Josefin Pihlajamaa. Vi håller på att renovera hus och förstås planera trädgård.
Vid rundvandringen i trädgården på Sisseryd blir frågorna många, och svaren likaså. Fast Kajsa har inte svar på varenda växt och ibland hjälps man åt med de rätta namnen. "Och i min trädgård är det fritt att ta med sig växter och sticklingar - grepen står där" säger Kajsa och pekar.
Särskild uppmärksamhet får "snigelfortet", en specialanläggning där hungriga sniglar skall hejdas av monterade fönsterbleck. "Här skall vi odla grönsaker och kanske en del blommor", förklarar Kajsa.
Ett gammalt halvdött päronträd får också sin uppmärksamhet när Kajsa berättar att det skall få stå kvar som skulptur, och som plats för klättrande klematis och rosor.
– Jag trodde att vi skulle bli några stycken, men nu är 15 personer med i gruppen, och nu får vi se hos vem vi träffas nästa gång, säger Kajsa.