– Att arbeta med det man en gång i tiden bara hade som hobby är nog mångas dröm egentligen, säger Malin Petersson som driver företaget Ponnyverksta´n.
Vi möts i det rymliga stallet några mil utanför Tjällmo. Malin kommer åkandes i hästlastbilen och parkerar vant utanför stalldörren.
– Lite tidsoptimist som vanligt, men när man måste skynda sig på hinner man extra mycket på en arbetsdag, säger Malin och skrattar.
Innanför dörren till personalrummet hörs ett skall och ut kommer Malins sex whippet-hundar i en rasande fart och berättar att det finns en inkräktare i stallet innan de går och lägger sig i värmen igen.
– Det här är mina pälsiga bebisar och de är med mig precis överallt.
I stallet står nu 14 hästar inackorderade och titt som tätt hörs gnägg från en av boxarna.
– Det är full fart här nu, stallet är fullt med försäljnings- och inridningshästar så jag har att göra om dagarna.
Det är lätt att tro att Malin ridit sen hon började gå, men ryttaren berättar att hon länge kände en skräckblandad förtjusning att rida.
– Som femåring ville jag börja på ridskola, men hade länge ångest över att åka dit och jag var rädd för att galoppera. Det berodde på att jag en gång fastnat med foten i stigbygeln och blivit släpad efter en ponny. Jag tror inte mina föräldrar förstod varför jag prompt skulle tillbaka när jag var så rädd, men efter varje lektion så var jag överlycklig och på den vägen är det.
Sen dess har det kommit och gått många hästar i Malins liv.
– Vissa fastnar man för och de blir extra speciella.
Har du någon sån häst nu?
– Ja, alltså min Pysan är mig otroligt kär. Henne fick jag köpa av min kompis Linn då hon inte trivdes att stå på box. Pysan vill stå på lösdrift där hon kan vara utomhus så mycket hon vill. Här finns den möjligheten.
Malin förklarar att hon inte vill se sig som en tävlingsryttare utan fokuserar mer på utbildning och uppfödning.
– Jag är nog en solskensryttare, lite för bekväm för att åka ut på tävlingar varje helg i ur och skur. Det ska vara roligt och fint väder för att åka och tävla, säger hon och skrattar högt.
– Att föda upp hästar är en stor del i företaget och jag har nog cirka åtta egna hästar nu där många är föl/unghästar. Dessvärre är jag urusel på att sälja mina egna hästar, jag har för mycket känslor för dem. Men man kan inte behålla alla och jag har fått börja träna på att sälja hästar jag verkligen gillar.
Trodde du att det gick att leva på det här yrket?
– Nej, men efter att ha blivit permitterad från mitt jobb som inköpare av flygplansdelar under pandemin tog företaget fart på riktigt. Jag har nog alltid tänkt att man kan leva på det här yrket, men jag tänkte aldrig att jag kunde leva på det, säger Malin Petersson.
Hur menar du då?
– Jag har ingen utbildning på papper utan har gått livets hårda skola och sugit åt mig all kunskap genom erfarenhet. Jag upplever att jag har bra hand med hästar som kan upplevas som svårhanterade. Och jag har stor förståelse för att det inte går att arbeta enligt samma mall med alla hästar. Tänka lite utanför boxen för att prata i hästtermer.
Vad händer på arbetet idag?
– Jag har varit i stallet sen klockan sju och brukar hinna mellan 8 och 13 hästar på en arbetsdag. Målet är att vara klar till klockan fem, vilket inte alltid lyckas. Det här är ju mer en livsstil än bara ett yrke och jag har sen länge slutat räkna lön efter tidsåtgång, alla ryttare vet att timmarna går extra snabbt i stallet, säger Malin och skrattar.