Det hela började egentligen med att Ulrika Johansson nystade i en gårdshistoria, Öna i Tjällmo. Bland texterna hittade hon då en man som enligt kyrkboken begravdes i Tjällmo kyrka 1729.
– Daniel Hemmingsson ägde gården Lilla Holma men var son till Hemming som arrenderade eller ägde Öna. Daniel blev sedan begravd på ett ställe i kyrkan som inte finns längre, i det gamla vapenhuset som senare revs, berättar Ulrika Johansson.
Några spår efter denna grav finns alltså inte längre. Även om en gravsten upptäcktes i kyrkans nya vapenhus. En sten med inskriptionen "här under vilar häradshövdingen".
– Men den här mannen som jag letade efter han var inte häradshövding och han hette Daniel Hemmingsson. Hans far hette Hemming och var nämndeman så han var en betydande man. Men hans son Daniel var det inget speciellt med på det viset. Så det blev ännu mer underligt att det fanns en gravhäll men ingen grav.
Ulrika kontaktade då ett antal personer inom kyrkan och pastoratet men ingen information fanns att få. Hon fick då napp via en historieintresserad Tjällmobo som berättade att prästen, som tjänstgjorde i Tjällmo när kyrkan renoverades på 50-talet, skrev i sina nyårshälsningar till församlingen om renoveringen av kyrkan. Två av gravarna som hittades omnämndes i dessa hälsningar.
På 50-talet, närmare bestämt 1956 - 57, genomgick Tjällmo kyrka en större renovering och då hittade man två gravar i själva kyrkobyggnaden. Kyrkan har genomgått förändringar genom åren, bland annat utökades den genom en korsarm 1704. "Underhålls- och förbättringsarbeten var ständigt pågående under 1700-talets förra hälft" berättar Gunnar Lindqvist i en skrift om Tjällmo kyrka. Ett torn påbörjas 1763 och på 1830-talet förändrades kyrkans inredning.
Den ena av de två gravar som hittades vid den stora renoveringen 1956 - 57 är placerad mitt i kyrkan och tillskrivs Carl Carlsson Tisell den äldre (1683 - 1754). Den andra graven är som Ulrika Johansson nämner i sina efterforskningar: "placerad 1,5 meter ifrån på gränsen mellan långhuset och den norra 'nykyrkan'". Den tillhör häradshövding Johan Aswer, adlad Adlerclou (1654 - 1705). Hans begravningsvapen återfinns även på kyrkans vägg.
Adlerclous begravning är något av ett mysterium då han enligt en anteckning från den tiden "begrovs i tysthet om aftonen vid pass kl 9". Att begravas i tysthet tillhörde ovanligheterna och var att betraktas som ett straff - det var alltså ingen riktig begravning enligt sed. Ofta tillämpade man detta vid självmord som ansågs vara ett brott fram till början av 1900-talet. Att han ändå begravdes i kyrkan kan kanske tillskrivas hans bidrag vid kyrkobyggnadens reparationer.
– Antagligen var det så att han skänkte pengar till byggnationen. Då blev han begraven nära nykyrkan, som de kallade den då.
Stenen i nuvarande vapenhuset med inskriptionen "häradshövding" måste enligt Ulrika Johansson tillhöra Adlerclous grav.
– Han var ju den enda som var häradshövding av de tre som är begravda i kyrkan. Det kan vara hans sten som är flyttad för att inte den skulle täckas över då de grävde ur golvet och dokumenterade allt de hittade och göt sedan över med två lager betong.
Det är en gedigen forskning som Ulrika Johansson lagt ner om sin hembygds kyrka.
Varför allt detta arbete?
– Det är intressant och just med Tjällmo. Att man kan lära sig nya saker fast jag bott här i snart 30 år.